Hopploppet igår var total katastrof ur flera synpunkter. Jag mesade bara och blev efter redan på tredje hindret och är jag det så blir det totalt omöjligt för mig att hinna i kapp. Har men en så snabb hund som Terror så hinner man inte rädda situtionen om det blir fel så tidigt, i alla fall inte om man är så pass oerfaren som jag är! Så vi diskade oss så klart och resten av loppet blev bara skit det med. Tråkigt men jag känner inte att jag litar riktigt på Terror längre, han har betett sig oberäkneligt lite för många gånger, så när jag ska köra finns det alltid ett litet korn av osäkerhet och det känner säkert han. Fasiken vad svårt det ska vara när problemet sitter i huvudet Sen ska också sägas att banan var from hell! Den var mycket svårare än klass III banan som gick efter och någon hade faktiskt frågat domaren om han råkat blanda ihop banorna! Det hade han inte men hade sagt att så här i efterhand så kanske han borde bytt plats. Men jag skyller inte på det, jag var inte bra så enkelt var det.

Får vara glad över det fina vädret och en underbar dag samt gratta Anna för Ila vann sin hoppklass och Flaxa fick hoppcert Så grattis till dem!

Jag är inte mycket för folk som ska tala om för andra vad som är rätt och fel i deras livsstil men eftersom jag samtidigt älskar att läsa så konsumeras en del sån litteratur också. De senaste dagarna har jag funderat lite över Kay Pollak och hans bok Att välja glädje. Läste den, samt var på ett föredrag, med min gamla arbetsplats och då tyckte jag nog mest att han var lite för mycket men jag vet inte jag, det finns några guldkorn även där. Det här är något som fastnat och känns aktuellt just nu:

Jag påverkas av varje tanke jag tänker.
Jag skapar den jag är med mina tankar.

Tänk om det verkligen är så enkelt? Eller ja det är ju där problemet samtidigt ligger, för att tänka rätt tankar är inte lätt!! Nu kan man inte göra mycket mer än sitt bästa så jag ska i alla fall försöka tänka mer positivt och hoppas det ger effekt

I helgen blir det kanske Fagersta på lördag. Känns lite långt att åka för bara ett lopp men får jag sällskap och inte känner mig allt för sliten efter jobbveckan så är det ändå lockande. Känner mig lite revanschsugen efter Örebro och vill inte falla tillbaka i ”glömma-banan-träsket” igen! På söndag ska jag träffa allra bästaste kompisen som är hemma i Sverige på blixtvisit. Det är tråkigt att min bästa vän valt att bosätta sig på Irland men vi har bra kontakt ändå och gör det bästa av situationen!

Jag har ju tränat slalom med 2×2 metoden och så här har det blivit till slut. Eller ja vi är såklart inte klara men en bra bit på väg i alla fall! Ture kan gå nästan lika bra oavsett vilken sida jag befinner mig på vilket känns underbart! Det går också bra i nio fall av tio att gå från olika vinklar och han verkar verkligen ha fattat vart ingången är. Nu återstår att sätta ihop det med andra hinder före och efter, få honom mer säker och självständig samt förstås öka farten!!