Idag åkte vi till SSBK och tävlade. Funderade länge på om jag ens skulle starta klass I agility men gjorde i alla fall det. Blev snabb sorti efter tredje hindret som var balansen. Jag gick sakta bredvid den och började säga hans namn redan när han satte första foten på hindret. Inte hjälpte det, han sprang som vanligt och hoppade av så jag lyfte upp honom och gick av. Det roliga, eller egentligen inte, är att jag var på Väsby BK och tränade innan jag åkte ned till Ågesta och han stannade på alla kontaktfält tills jag sa ”fram”

Hoppklass II gick inget vidare heller. Av någon anledning rev han första hindret och då blev jag rätt besviken och höll inte alls fokus i resten av loppet vilket resulterar i en disk då Terror tar hindret före slalom från fel håll.

Som Emma med pinschern Harry kommenterade i gårdagens inlägg så känns det som att man aldrig kan lite på en pinscher, vare sig det är dvärg eller inte, för det kan alltid hända något som förstör deras sinnesnärvaro. Det är faktiskt skitjobbigt att jag aldrig riktigt vet vad jag har förrän jag klivit in på plan och börjat köra. Ibland kan det gå så himla bra att jag blir tårögd medan det vid andra tillfällen kan vara så att jag har en totalt urflippad hund som inte lyssnar alls. Tidigare har jag inte känt att det spelar så stor roll för vi har inte varit så duktiga, nu när jag vet att vi båda två faktiskt kan känns det helt annorlunda. Det är bara att hoppas att Ture blir mer pålitlig för två sådana här hundar orkar jag inte med!

Alltså ibland så undrar jag om allt slit verkligen är värt det? Jag har ägnat sex månader åt att träna om Terrors kontaktfält, allt funkar jättebra på träning och så kommer vi på tävling med en bana som vi utan problem borde klara. Vad händer? Jo Terror hoppar alla kontaktfält, vill inte gå in i slalom och är allmänt urflippad. Dum som man är så tror man på mirakel och går in för nästa agilitylopp ändå, när han då började med att hoppa A-et så lyfte jag upp honom och gick ut. Vet inte vad jag ska göra åt det här längre eftersom det känns som jag gjort som man borde göra och ändå funkar inget. Jag kan leva med att hans kontaktfält inte kommer bli perfekta och att jag måste stå precis bredvid för att det ska funka. Jag kan däremot inte leva med att han bara hoppar utan att lyssna överhuvudtaget…

Pratade med Anki som har bergern Jolie och efter att ha berömt hennes kontaktfält, Jolie stannade superfint på alla tre, berättade hon hur hon gjort. Hon hade hejat på Jolie massor på träning för att det skulle bli fel, hon gjorde inte heller fel på träning, och när hon gjort fel tagit av henne av plan och bundit upp henne någonstans utom synhåll och väntat ett tag. Det hade funkat eftersom allt Jolie ville var att fortsätta och det fick hon ju inte om hon gjorde fel! Det här låter ju jättebra i teorin och kanske funkar det även på Terror men problemet är att jag inte tror att Terror är lika smart som Jolie! Eller smart och smart, när vi tävlar kan jag inte få kontakt med honom och han lyssnar helt enkelt inte. Hela balansen idag t.ex. så säger jag ”Terror” för att få hans uppmärksamhet men han tittar inte ens åt mig utan fortsätter bara rakt fram för att hoppa av i slutet. Vad gör man då? Känns som det beror på hans personlighet och att han får sån stressnivå att hans hjärna slutar funka. Inte mycket jag kan göra åt det liksom