Igår hade vi kurs i ridhuset med Camilla Brundin. Det var blindbyten och Jaakkoturns som stod på schemat. Jag har länge varit nyfiken på speciellt blindbyten så det kändes väldigt spännande! Det där om att man får hunden bakom ryggen i alla situationer för att man blindbyter har jag inte riktigt trott på men har känt att jag måste få instruktion för att göra rätt från början.  Som Camilla förklarar det så är det heller ingen fara att man får det om man gör rätt som förare och hunden lär sig att tolka signalerna rätt så det kändes bra. Jag tror efter att ha prövat att det är nåt som kommer fungera alldeles utmärkt för Ture Han springer inte jättefort och ändra tempo är inget för honom utan man måste hålla jämn fart hela tiden för att det ska bli nån vettig tid. Så jag ska jobba på att få till det bra från min sida och så får vi se vart det leder. Första filmen nedan är första varvet på blindbytesbanan och sen kommer andra varvet.

Sen skulle vi göra Jaakkoturns och det var inte lätt! Min koordination är inte den bästa kan jag erkänna direkt och eftersom jag då var tvungen att tänka varje gång jag skulle göra det så blev det inget vidare för Ture. Där krävs definitivt massa övning för det att sitta i ryggmärgen! Hur som helst så kan jag inte säga om det är nåt för Ture eller inte eftersom jag inte fick till det bra. Vi diskuterade innan att det kanske mest var för stora, riktigt snabba hundar men sen fick Anna till det ordentligt med Ila och oj vad bra det blev! Hon slickade hinderstöden och gjorde underbara svängar! Så får jag till det kanske även Ture kan få tightare svängar för som det är nu så har han, precis som Ila, ganska vida sådana. Här nedan får ni se filmen vad det nu kan vara värt eftersom jag bara gör rätt i första bytet

Sen ska också sägas att Ture var på lite konstigt humör igår! Först stannade han inne i tunneln jättelänge så jag fick stå och vänta, sedan sprang han bakom min rygg och ja, diverse hyss helt enkelt. Så för att veta riktigt bra hur det här funkar så måste jag ha en Ture på rätt humör

Som sagt så växer Juno så det knakar just nu och jag tycker att hon helt plötsligt ser ganska vuxen ut i ansiktet. Hon har blivit kantigare och är inte så valpigt rund längre. Öronen vet inte riktigt vad de ska göra och just nu är ett helt uppstående medan ett viker ned överkanten. Strimman hon har upp över hjässan blir smalare och smalare och förmodligen kommer den försvinna. Lite tråkigt då jag tycker den ger karaktär men inte mycket att göra åt! T.ex. så hade Åhzas Dolph hade också strimma när han var valp men den är borta nu! Kolla bilden och jämför med hennes bild uppe i bannern!

Idag har vi varit på Bro-Håbo och tränat. Ture och jag körde kontaktfält och en slalomövning och Juno fick öva kontakt. Tures träning gick bra tycker jag och han var helt klart på. Tror att det är bra för Ture att inte träna så mycket för då tycker han att det är roligt när vi väl gör det. Flera gånger i veckan är nog tyvärr inte Tures grej helt enkelt  Vi har fortfarande lite problem med högerslalom och det är inte ingångarna som är problemet utan att han går ur tre-fyra pinnar från slutet. Fattar inte riktigt varför han gör det bara för att vi kör högerslalom?! Förslag emottages tacksamt! Funderar på i fall jag kanske beter mig annorlunda på den sidan men var ensam och hade inte med kameran så kom inte fram till nåt vettigt!

Juno fick vara lös, vi var ensamma där, och träna på inkallning, sitt och ligg. Inkallning går för det mesta bra men ibland hittar hon nåt att lukta på och då glömmer hon mig Sitt och ligg har vi hittills bara tränat inomhus så ville passa på med större störning. Det gick bra och hon verkligen slänger sig ned när vi ska göra ligg Märks så väl att hon tycker det är kul att jobba med mig!

Idag har vi tillbringat två blöta timmar i en lerig fårhage. Fast hur blött och lerigt det var brydde sig inte Juno om för hon fick ju titta på fåren. Kan säga att det var inga problem alls att få lilla damen att tända till på fåren! Först när vi klev in i hagen var hon bara intresserad av att äta fårbajs men när vi sedan fick komma in i fållan och närma oss fåren blev det fart på henne. Hon spände ögonen i fåren och följde efter dem runt fållan som hon aldrig gjort annat Lilla fröken fick förstås ha koppel på sig då man inte kan släppa en så liten valp lös hur som helst och kan säga att hon drog rejält! Vi kommer fortsätta ungefär så här med Juno under kursens gång då hon är så pass ung att man inte kan börja ställa krav riktigt än men tycker ändå det är värdefullt att jag får lära mig innan det är dags på riktigt.

Vi var fem hundar på kursen och Juno var förstås yngst. Fyra av dem hade inte träffat får förut och en hade vallat lite tidigare men inte gått riktig kurs om jag förstod rätt. Det var Jill, enda tiken, Josef, Chippen och Nemo. Juno tyckte först att de var lite läskiga för de var ju större än henne men när hon fått nosa lite på Josef så visade han sig vara ganska trevlig De flesta var strax under året vilket väl är när de brukar börja valla på riktigt. De var alla intresserade av fåren men av lite varierande grad så det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig!

Det kändes väldigt spännande att se när Juno tände till så där. Att en instinkt kan vara så stark är oerhört fascinerande och jag tror att jag kommer tycka att vallning är roligt pga detta. Sen kommer det nog inte slå agility så det blir förmodligen en bisyssla men man är ju lite av en tävlingsmänniska så VP kanske det blir i framtiden i alla fall