När vi väl hämtat oss från älgmötet hade vi en jättenice jul! Lagom med mat, presenter och umgänge 
Hundarna hade det jättekul och som tur är var det inte alltför kallt. Terror hade det lite jobbigt med att hålla reda på Juno så hon inte kom alltför nära men på det stora hela gick det bra. Juno är väldigt intresserad av Terror och jag tror att när hon lugnat ned sig så kan de tänkas ha riktigt kul med springande lek tillsammans!
Juno är numera registrerad i SKK vilket innebär att jag fått reda på hennes föräldrars namn. Inte precis speciellt unika namn, Dot och Jack, så sökande på dem kommer knappast ge några bilder men jag har i alla fall fått reda på att pappa är svart/vit korthår och mamma är nåt som kallas ”BWTM medium”. Jag har googlat och mest blivit lite förvirrad, kan det vara så att mamma är svart/trefärgad merle? Är det nån som vet så får ni gärna kommentera! Medium antar jag är att hon varken är helt korthårig eller långhårig även om jag inte visste att de var så specifika i sin registrering. Spännande värre!
I morgon bär det av till Väsby för att fira nyår. Vi, Charlotte och Anna & Oscar ska upprepa vår nyårsfest från förra året! Blir säkert jättetrevligt 
Som tur var såg båda jag och Robert den i diket på vår vänstra sida och eftersom vi redan körde sakta pga dåligt plogad väg så hann Robert bromsa och styra undan. Vi körde på älgens ena bakben med vår högra sida och älgen fortsatte ned i diket. Vi ringde förstås polisen och de ringde jägare som fick ut och leta. Jägarna var hemskt trevliga för de ringde oss dan efter och berättade att älgen verkat klara sig bra då den stannat och ätit innan den begett sig vidare in i skogen. Det skulle den inte gjort i fall den var allvarligt skadad! Blod fanns det inte heller nåt, bara lite lösa hårstrån. Kändes skönt för jag vill faktiskt inte köra ihjäl några djur! Vi fick några små bucklor på bilen som vi måste laga så den inte rostar men funktionen är det inget fel på.
Det var förstås en massa snö i hagen och jag pulsade runt och ramlade två gånger. En gång gick jag baklänges framför fåren för att ha koll på Juno samtidigt, fick en stor sten i knävecken, ramlade baklänges och satte mig mellan två stenar. När jag sedan tittar upp så står alla fåren alldeles framför mig med ansikten precis i höjd med mitt. 
Inte lätt att hålla reda på mig själv, Juno, långlinan hon sitter fast i samt en skock med får i en hage så full med snö så man inte ser annat än vitt!