Idag har vi varit på vallning igen. Juno fick ha lina på sig och röra sig runt fåren i hagen. Det gick ganska bra men helt klart måste jag ta i ordentligt för att få henne att lyssna. Kom på att man får göra ett ljud, slog en repbunt mot benet, så reagerar hon ordenligt. Det svåra är timingen då man förstås måste säga till precis innan hon kommer för nära fåren. Sen ska sägas att när hon väl lyssnar så är det en riktigt härlig känsla av att ha lyckats med nåt stort Det var förstås en massa snö i hagen och jag pulsade runt och ramlade två gånger. En gång gick jag baklänges framför fåren för att ha koll på Juno samtidigt, fick en stor sten i knävecken, ramlade baklänges och satte mig mellan två stenar. När jag sedan tittar upp så står alla fåren alldeles framför mig med ansikten precis i höjd med mitt.  Inte lätt att hålla reda på mig själv, Juno, långlinan hon sitter fast i samt en skock med får i en hage så full med snö så man inte ser annat än vitt!

På vägen hem tog jag och Ture en promenad med Anna och Charlotte med vovvar. Juno fick vara inne med Oscar och vila för hon var helt slut efter vallningen. Tyckte Ture behövde lite aktivering också så det var perfekt med hundsällskap att leka med. Han gillar Jonna men det är inte alltid så ömsesidigt så han leker på avstånd så att säga Trodde innan vi gick att det var perfekt snö för promenad men tydligen inte för Ture hade gigantiska snöbollar både på fram och bakbenen innan vi kom tillbaka till bilen. Stackarn! Vi har i alla fall allihopa, försök själv hålla er mellan en hund och en fårskock i djusnö!, fått bra aktivering och motion idag så nu ska vi sjunka ned i soffan och ta det lugnt.