Mormor och Ture tre månader.

Min mormor har gått bort. Hon var gammal, 89, och de senaste åren har hon har bott på ett servicehus där hon kunde få den hjälp hon behövde. Som ni kanske ser på bilden har hon haft svår reumatism hela sitt liv och hennes fingrar har alltid varit ganska oanvändbara och värkt. För ungefär 1,5 år sedan så amputerades först hennes ena ben och sedan det andra då hon på grund av dålig blodcirkulation hade sår som vägrade läka och förstås gjorde jätteont. Efter det blev hon mycket piggare igen och umgicks gärna med de andra tanterna på servicehuset. Den senaste tiden så hade hon dock börjat fundera på om det inte var hennes tur snart så jag, och min mamma, tror att hon kände sig redo nu och helt enkelt inte ville kämpa emot mer. Hon togs in på Falu lasarett igår natt med hög feber och där somnade hon bara in utan att vakna mer. En sköterska höll henne i handen och har berättat för mamma att hon var lugn och trygg innan vilket känns jätteskönt att veta. Så man vill ha det, redo efter ett långt liv och utan onödig smärta. Så jag kan bara säga att jag kommer sakna henne och hoppas hon har det bra där hon är. Kram älskade mormor Karin