Junos nota

juno1001091

Junos nota på förstörda saker växer! Det senaste är min mobiltelefon :devil: Hon lyckades bita rakt igenom batteriet, så det blev kortslutning, och tuggade sönder flera av knapparna så de lossnade. Oanvändbar med andra ord! Det tillsammans med glasögonen hamnar väl i närheten av tio tusen skulle jag tro. Sen är det lite småsaker som en dörrkarm, skosnören, tapet på väggen i sovrummet, två små mattor och så förstås en del leksaker. Leksakerna räknar man väl mer eller mindre med att de ska gå sönder så där tar jag inte extra betalt!

Växer gör hon också. Var på Bromma Zoo med Anna i veckan och passade då på ett väga henne. Det stannade på 13,1 kg så hon börjar bli stora tjejen! Fast iofs är hon sex månader nu så börjar väl bli lite vuxen i kroppen i alla fall :biggrin:

Mormor

mormorMormor och Ture tre månader.

Min mormor har gått bort. Hon var gammal, 89, och de senaste åren har hon har bott på ett servicehus där hon kunde få den hjälp hon behövde. Som ni kanske ser på bilden har hon haft svår reumatism hela sitt liv och hennes fingrar har alltid varit ganska oanvändbara och värkt. För ungefär 1,5 år sedan så amputerades först hennes ena ben och sedan det andra då hon på grund av dålig blodcirkulation hade sår som vägrade läka och förstås gjorde jätteont. Efter det blev hon mycket piggare igen och umgicks gärna med de andra tanterna på servicehuset. Den senaste tiden så hade hon dock börjat fundera på om det inte var hennes tur snart så jag, och min mamma, tror att hon kände sig redo nu och helt enkelt inte ville kämpa emot mer. Hon togs in på Falu lasarett igår natt med hög feber och där somnade hon bara in utan att vakna mer. En sköterska höll henne i handen och har berättat för mamma att hon var lugn och trygg innan vilket känns jätteskönt att veta. Så man vill ha det, redo efter ett långt liv och utan onödig smärta. Så jag kan bara säga att jag kommer sakna henne och hoppas hon har det bra där hon är. Kram älskade mormor Karin  :heart:

Längtar efter agility!

Nu pågår det tävlingar på Kistamässan och jag måste erkänna att jag är lite besviken att vi inte kunde vara med! Anledningen är att det är för tätt inpå Tures kastrering så det var inte mycket att göra. Efter vårt lilla uppehåll under hösten så känner jag mig grymt sugen på att börja träna, och förstås tävla, igen. Speciellt ser jag fram emot att träna blindbyten och se vart det kan leda för oss. Tror att det kan vara bra för Ture då vi förhoppningsvis kan få till bättre flyt och inte tappa så mycket fart som vi ibland gjort tidigare. Känner mig i alla fall riktigt sugen :biggrin:

Juno och jag har börjat träna kontakt när vi går i koppel. Hittills så har jag låtit henne gå lite som hon velat men det är det slut på nu. Hon börjar bli stark och det är dags att lära sig att det inte lönar sig att dra i kopplet! Hon vet inte heller riktigt hur man ska uppföra sig när vi möter en hund så det behöver hon också lära sig. Det är svårare att träna för man behöver ju hundar att möta och då helst utan Ture med. Ture har nämligen börjat uppföra sig dåligt! Innan Juno kom hade vi fått ordning på våra hundmöten och Ture tittade visserligen men han lät inte och gjorde ingen ansats att gå fram mot den andra hunden. Nu vet jag inte vad han börjat med, kan det vara någon form av vaktinstinkt?, för han har helt plötsligt börjat storskälla och dra så fort han ser en hund. Inget bra föredöme för lilla Juno precis!

Nu är det 2010!

Nyårs afton är avklarad och firades hemma hos Anna och Oscar. Charlotte var kock och gjorde alldeles underbar mat :biggrin: Sällskapet inkluderade också Annas syster Steffanie med sambo Peter. Hundliv var det också med 8 hundar på 7 pers! Juno hade det lite sådär för ingen vill leka med henne, de äldre tycker hon är slyngel och jobbig medan lilla Oj är alldeles för liten. Juno har ju ännu inte total kontroll över sin kropp och det är alldeles för lätt för henne att peta omkull Oj. Får vänta tills hon blir lite större så kan de säkert ha jättekul! Ture är inte så road av så mycket folk och hundar, inte så han är rädd men han sitter gärna bredvid mig och vill helst vara ifred. Som tur är så är de inte rädda för raketer vilket känns jättebra :wub:

Juno och jag tränar inkallning och att gå lös just nu. Jag har satt ett 15 meters rep på hennes sele och låter henne springa som hon vill. Har läst i en av Memea Mohlins böcker om att träna med lina och enligt henne så ska man helst inte dra i repet utan vill man ha stopp på hunden ska man trampa på repet och gå/springa på det fram till hunden om den inte kommer när man vill. Kan säga att det går lite sådär i det här vädret :angry: Mina skor är väldigt grova så ibland lyckas man kliva med repet precis i en skåra och vid andra tillfällen är marken så ojämn att man inte lyckas kliva på repet fast man står ovanpå det så att säga. Hur som helst går det bättre och bättre med kontakten, ropar jag på henne så kommer hon springande och slickar sig om munnen eftersom hon vet att man får godis så det funkar bra. Det som funkar mindre bra är när det kommer folk för dem vill hon väldigt gärna gå fram till så då får man se till att ha koll på repet! Jag funderade på att göra det här redan med Ture men han var så himla liten som valp så det skulle fått bli fiskelina om han skulle orkat dra den :lol: