Igår hade vi ridhusträning igen och bitvis var Ture riktigt på. Fast det fanns också vissa ställen där jag sprang ifrån honom helt! Så nu ska jag ha en liten utläggning om vad jag tror händer och vilka följder det kommer få

Jag vill börja med att säga att Ture kan alla hinder och jag tycker, om jag får säga det själv, att jag förutom kontaktfältshindren faktiskt gett honom en bra grundträning. Det jag misslyckats med är att få honom att förstå att man alltid gör klart ett hinder och alltid utför det i högsta möjliga fart oavsett omständigheter. Igår gick han t.ex. ur slalom när det var tre pinnar kvar och det gjorde han bara för att jag var på väg att stoppa handen i fickan där pipisen låg. Han är alltså mycket mer intresserad av att leka med leksaken än att göra hindret rätt.  Det är ju inte så bra men om man vänder på det så borde man å andra sidan lätt kunna få honom att göra det man vill bara man använder rätt metoder.

Så idag har jag pratat motivation med Anna och förstås funderat själv. Så här får det blir: Ture kommer hädanefter belönas endast när han verkligen gör sitt yttersta, halvdana försök belönas inte alls och upprepas det så kan det leda till att man hamnar i buren och matte i stället tar fram Juno. Avundsjuka brukar kunna ge bra resultat! Leka får man inte göra före eller i anslutning till agilityträning, matte ska vara det enda roliga man har där och där ska man ha full fokus. Det här kommer inte bli helt lätt för Ture har stark egen vilja och går jag för långt så kommer han helt strunta i mig i stället för att fokusera bättre men det är det enda jag tror funkar.  Tror också att om jag bara är konsekvent så kommer Ture fatta för smart är han!

Det enda problemet nu är vädret! Sånt här kräver att man tränar ofta och kort och i dagens läge är det inte möjligt. Inte kul att vakna till snöstorm igen