Idag har jag och Ture varit på Lördag hela veckan kurs. Det var en mycket intressant kurs om hur man kan bygga värde i belöningar som hunden från början inte uppskattade. Det enda men behöver är en sak som hunden verkligen älskar, och det kan vara precis vad som helst hur konstigt det än kan tänkas vara som belöning, för har man det så kan man få hunden att tycka att vad som helst är en belöning! Man gör helt enkelt så att för att hunden ska få göra det den älskar måste den först visa intresse för det som du valt ut som belöning och sedan bygger man vidare på storleken på det visade intresset. Till slut får man en hund som förknippar den nya belöningen med den underbara gamla belöningen och det är alltså målet

Jag lärde mig dels förstås att man kan bygga värde i vad om helst men också att det jag och Ture har problem med är inte egentligen belöningen som sådan utan mina kriterier! Ture gillar ju att kampa, speciellt med pipisen, vilket faktiskt är en superbelöning om jag bara använder det rätt och inte ställer för höga krav på en gång. Ture har hela livet fått göra lite som han vill, ja jag har skämt bort honom vilket jag erkänner, och det är klart att han nu inte kan ta när jag ställer för höga krav på resultat på en gång. Jag måste ta små steg och bygga upp vad jag skulle gjort redan under valptiden så att han förstår att det är kul att träna för då får man rolig belöning, dvs leka med pipisen. För så här i efterhand förstår jag vad jag gjort för fel även om det har varit svårt att se under tiden.

Sen är det den alltid lika viktiga attityden också! Man måste leka och träna som att det är det roligaste som finns för att det ska vara någon mening med belöningarna man har byggt upp. Har man en negativ attityd spelar det ingen roll hur bra man byggt belöningen för hunden kommer känna det och inte vilja göra sitt bästa. Så tror faktiskt att jag skulle kunna strunta i en massa hundkurser om jag istället gick en kurs i positivt tänkande

Igår var det dags för tillfälle tre av valpinstruktörsutbildningen(vilket långt ord!).Vi pratade om beteenden såsom rädsla och aggression samt även hundspråk. Rädsla och aggression är svårt för samma sak kan utlösa båda beteendena och då gäller det att förstå vilket hunden känner så att man kan agera på rätt sätt. Där kommer hundspråket in också eftersom hundarna förstås inte ser riktigt likadana ut vid rädsla som vid aggressivitet. Extremt viktigt att vi som instruktörer då förstår vad hunden faktiskt menar och kan förmedla det på ett bra sätt till hundägaren. Jag kunde förstås lite hundspråk innan men det var ändå en mycket nyttig uppfräschning och dessutom massa nytt jag fick lära mig.

Vi pratade också om vikten av att få hundägare att förstå att det valpen gör blir ett inlärt beteende som kanske inte är lika enkelt att hantera sen när hunden väger 50 kg! En annan viktig sak som Birgitta, vår lärare, också tog upp är att man måste göra väldigt klart för deltagarna att det man säger till en kanske inte gäller för andra. Alla hundraser, och förstås individer, har olika utgångspunkt och behöver därför behandlas olika. Som t.ex. har de en ras med tydlig vaktinstinkt så är det viktigt att påpeka detta för ägaren så att de förstår att en del beteenden kanske måste tas tag i innan det går för långt medan dessa beteenden kanske inte alls har någon större betydelse om du i stället har en ren sällskapshund. Detta ställer förstås också en del krav på instruktören eftersom vi då faktiskt måste kunna en hel del raskunskap! Det ser jag iofs bara som roligt då jag tycker att raskunskap är väldigt intressant och skulle det vara så att man håller en kurs med deltagare som har för en mig ny ras så läser jag gärna på om just den rasen.

Dagens ögonöppnare var när Birgitta sa att uppfostran inte är samma sak som inlärning. Då kändes det lite som polletten trillade ned för mig! Själv har jag haft agilitykurs för äldre hundar och själv mest gått kurser med vuxna hundar så inlärning har för mig varit naturligt att jobba med. Uppfostran däremot är inte riktigt samma sak för där är det viktigare saker man måste jobba med. Jag menar, det spelar ingen större roll om Juno lär sig slalom eller inte för det är inte viktigt för hennes livskvalitet men det är däremot oerhört viktigt att hon vet vad nej betyder så att hon kan avbryta ett  beteende om jag bedömer att det är farligt för henne. Alltså måste man vara konsekvent och bestämd i uppfostran medan man i en inlärningssituation kan ha lite lägre krav eftersom det inte spelar lika stor roll om hunden verkligen lär sig. Då menar jag förstås inte att hunden inte ska lära sig i en inlärningssituation utan bara att det där kan det ta den tid det tar för utgången är inte ett absolut krav. Så har jag inte riktigt tänkt förut så känner mig väldigt nöjd med denna uppenbarelse

Är så nöjd med denna ”lilla” utbildning då jag verkligen lär mig en massa nya saker Mycket tack vare vår jättebra utbildare Birgitta Färdeman! Skulle gärna vilja gå mer sådana utbildningar men allt är ju så dyrt om man ska bekosta själv.