Dålig träning

I söndags hade jag bara med Juno till ridhuset och tänkte att vi skulle ha en bra träning tillsammans. Så blev tyvärr inte fallet utan det blev mest konflikter :-(

Första övningen, där jag fokuserade på att hon skulle hoppa långhoppet korrekt, gick bra. Sen kom en slalom övning och där började problemen. Jag provocerade för mycket i slalom och hon gick ur, när jag sedan lugnat ned och börjat om så fortsatte hon gå ur och jag valde att inte belöna. Det blev då fel för många gånger och Juno bestämde sig för att jag var läskig och lade ned.

Nästa övning var en handlingsövning som Juno borde klarar men som inte alls funkade. Det märktes väldigt tydligt att hon var låg och då försvinner vår kontakt. Det är rätt jobbigt när det blir så här för det är så svårt att komma ur :-( Jag hoppas bara att det släpper till vårt nästa träningstillfälle men då måste jag jobba på att vara glad hela tiden, oavsett om det blir helt fel!

Det är en mycket svår balansgång mellan att belöna för rätt beteende och välja att inte belöna när det blir för mycket fel. Nån stans måste jag ju ändå få fram att det inte blev rätt och det enda jag gjorde i söndags var att börja om utan att belöna, inget nej eller så men det var tydligen ändå tillräckligt jobbigt för Brun :-/ Får försöka jobba mer med olika värda belöningar. Så nästa gång får jag ladda med godis också för det tycker hon inte är lika intressant som dragkamp så får jag försöka uppmuntra även när det blir tokigt.

Tycker det är jättejobbigt när det här händer för jag förstår alldeles för sent vad som är på g och då kan vi lika gärna sluta träna. Känner mig då förstås som världens sämsta matte som inte ens fattat att hunden blev låg. Fortsätter vi förresten i det läget så känns det ibland som att det bara förstör i längden. Samarbete med Juno är inte alltid så lätt och upplever inget av detta med pudlarna så har inte heller så stor erfarenhet av liknande beteenden!

Penny 1 år

Idag blir min valp 1 år :wub: Känns helt otroligt att hon redan är så gammal för jag tänker fortfarande på henne som valpen. Kanske för att hon är minst men förmodligen också för att hon är så gosig och söt vilket jag förknippar med valpar.

Jag är jätteglad över att jag fått chansen att ha Penny på foder för hon är precis som jag vill att en hund ska vara. Glad, framåt, social och så det viktigaste; gosig! Nej men skämt å sido så är det mysigt att ha en hund som gärna vill sova en stund i knät och frivilligt kommer och gosar vilket ingen av de andra två gör.

Smart är lilla fröken också så det är inte svårt att lära henne saker. Det enda som sätter lite käppar i hjulen är att hon blir väldigt ivrig och lätt glömmer bort vad vi höll med i sin strävan att få tag i godisen. Det ser jag som en mognadsfråga och något man kan jobba med så inget stort problem. Ska bli så kul att komma igång med agilityn på riktigt nu, vi har börjat med grunder, och kf, men nu kan vi så smått börja hoppa och lära hinder. Ska bli så kul att jobba med Penny och se vad hon kan uppnå :biggrin:

Juno tränar för instruktör

Idag har vi klämt in mig, Isabel, Jack, fem hundar, samt barnvagn i min V70. Det gick faktiskt så kan inte säga annat än att det är en rymlig bil. Skulle vi haft mer packning så hade det blivit svårare men för en dagtrip funkade det fint!

Detta gjorde vi för att jag & Juno och Isabel & Ari hade bokat träning med Veronica Bache i två timmar. Vi kände båda att vi behöver lite nytändning med hundarna och vad är då bättre än att få nåt att bita i samt massor med hem att träna på :biggrin:

Vi körde en bana uppdelad i tre delar och det var en hel del svårigheter, om än inte alltid samma, för båda ekipagen. Juno är t.ex. fortfarande är så pass oerfaren att hon inte själv kan förstå linjer och fokusera framåt så hon blir genast förvirrad och virrar iväg helt om jag slarvar det minsta med vilken hand som gäller. Fast när hon väl fokuserar och jag gör rätt så är känslan såååå häftig för då blir vi ett team och allt liksom funkar :wub: Förstås det vi strävar efter och jag ser ingen annan väg dit än att träna, träna och träna!

På detalj nivå så behöver jag lära Juno runda hinderstolpar och hoppa så jag kan hinna sticka lite i förväg. Så behöver hon också förstå att det inte är ok att slarva och riva vilket hon gärna gör om hon blir trött och ofokuserad.

Här är filmer på två delar av banan. Först är det en bit som visar hur det skulle vara och så kommer lite misstag :blush:

Juno överraskar

Juno är för rolig ibland. Jag har ju hållit på med min lilla nedfart ett bra tag, med avbrott längre perioder, och hon har hela tiden tyckt att den varit jätteläskig. Så igår så sprang hon helt plötslig både upp och ned! Jag fattar ingenting!

Det är faktiskt lite typiskt Juno då hon har visat det här beteendet tidigare. Något är läskigt och sen bara vänder det. Ungefär som att hon måste fundera ett tag och när hon väl bestämt sig så bara släpper hon oron :-) Jag tackar och tar emot samtidigt som jag inser att det är ett heltidsjobb att förstå mig på henne!


Ska förstås inte se ut sådär men jag har egentligen bara belönat försök att närma sig och det gav tydligen utdelning!

Kontaktfälts ångest

Jag har ända sedan Terrors dagar haft viss ångest över kf:en och tyckt att det är sådär kul att tävla agilityklass. Ursprunget till detta är förstås alla misstag jag gjorde med Terrors träning och att hur jag än försökte träna om och jobba så fungerade det aldrig på tävling. På träning kunde han till slut göra fina kf men det är lätt att glömma då det aldrig syntes när det gällde.

Med Ture har det inte haft så stor betydelse för han har aldrig sprungit så fort att han behövt ha självständiga kf. Jag har alltid varit där och hållit honom i handen. Så där undvek jag min ångest genom att liksom kringgå problemet och inte träna så mycket. Fast till mitt försvar kan jag säga att vi ägnat sommaren åt att träna om gungan, som han alltid gjort sakta och ovilligt, och att jag är till viss del är stärkt av att det fungerat så bra som det gjort. Det känns faktiskt väldigt skönt när saker börjar fungera :smile: Känns också som det stärkt Ture massor, så bara bra effekter. Där tackar jag också min bästa träningskompis Isabel som hjälpt mig massor med det!

Nu sitter jag tyvärr där igen då det visat sig att osäkra Juno tycker det är läskigt med smala saker man ska gå på och jag känner mig då tyvärr inte peppad utan snarare var första tanken att: ”jag skiter i agilityklass och kör bara hoppklass”. Ska förstås inte göra det men så känns det ibland :sad: Det största problemet är gungan då det där förstärks extra av ljudet och rörelsen. Så bara att lyckas förstärka upp den till nåt roligt är ett stort jobb som kommer ta mig mycket tid misstänker jag. Kan iofs vara så att det helt plötsligt släpper, för det har hänt med andra saker, men det törs jag inte riktigt tro på. Vi har förstås börjat och trampa lock kan hon, och ställa sig längst ned på kf:en, om jag lyfter henne, fattar hon men att gå över är en annan femma. Jag kommer ta det lugnt med det här och det får ta den tid det tar oavsett om det innebär att jag får tävla endast hoppklass i flera år!

Tröstar mig lite med att Penny å andra sidan inte verkar bry sig alls. Hon skuttar glatt ned för nedfarten så där förutser jag inte alls några problem. Eller ja problem och problem, tror det kan komma att bli lite svårt att få fröken att stå still men det är en helt annan femma :tongue: