Läste förstås en hel del på semestern så tänkte ge några boktips. Gillar att skriva ned vad jag tycker och tänker om böcker för det gör mina egna tankar klarare. Det gäller förstås speciellt böcker som berör mig, vare sig det är på ett dåligt eller bra sätt.

Kraken av China Miéville

Vet ärligt talat inte vad man ska kalla genren den här boken tillhör men det är väl fantasy fast i en nutida miljö. Historien utspelar sig i nutida London där det finns en dold värld med massor av övernaturliga inslag. Jag är fascinerad av hur hela den här världen hänger ihop och hur saker utspelas men jag kan inte rekommendera den här boken till vem som helst. Den är rätt utflippad och gillar man inte sånt så kommer man tycka den är jättekonstig! Är inte så otroligt nöjd med hans språk heller då jag tyckte det kändes lite krystat och tråkigt. Fast jag känner mig inte avskräckt så jag har köpt en till bok av samma författare som jag ännu inte hunnit läsa!

The Passage av Justin Cronin

900 sidor post apokalyptisk skräck. Tänkte nämna det på en gång så kan ni sluta läsa om ni inte är intresserade Typen av bok där amerikanska armén hittar ett virus och bestämmer sig för att experimentera vilket förstås leder till katastrof. Viruset, som gör människor till vampyrer, kommer lös och världen fylls av vampyrer och ett fåtal överlevande människor. Jag gillade verkligen början av boken då jag tyckte den hade intressanta karaktärsbeskrivningar och en krypande känsla av obehag. Sen ändras allt i ett slag och man tvingas lära känna en hög med nya människor som i min mening inte är i närheten av lika välskrivna som de första. Där kände jag att jag tappade lite av mitt intresse även jag var långt ifrån att ge upp. Slutet visade sig vara lite överraskande, läs irriterande, men eftersom det här tydligen är första delen i en tänkt trilogi så kanske det blir bättre sen. För jag kommer fortsätta läsa även om jag har blandade känslor just nu. Samtidigt som det var välskrivet så var det också mycket ojämnt, och bitvis briljant och bitvis långtråkigt. Fast å andra sidan är det väl få författare som lyckas skriva 900 sidor och vara intressant genom hela

Styggelsen av Amanda Hellberg

Denna läste jag förstås på svenska då den är skriven av en svenska. Den har undertiteln En skräckroman och det var den helt klart! Första biten var framför allt obehaglig medan andra delen var läskig och mer skrämmande. Riktig klassisk skräck med spöken och seanser vilket föll mig i smaken. Gillade hennes skrivstil men tyckte att de delar av dialogen hon skrivit på dialekt var lite sådär, kanske jag som är korkad men fattade inte riktigt hur det skulle låta Hon har förresten precis kommit ut med en ny bok, som jag inte hunnit läsa ännu, som har samma huvudperson så den ser jag fram emot att läsa.

De första två böckerna finns inte på svenska vad jag vet men The Passage kommer säkert komma då den varit mycket omtalad i genren den tillhör. Jag skulle framför allt rekommendera Styggelsen då den känns mest lätt tillgänglig om jag uttrycker mig så. 900 sidor The Passage tar man sig inte genom om man inte alls gillar sådan typ av litteratur och detsamma gäller Kraken för den delen!

Funderade lite på vad jag läste förra året och egentligen är det inget speciellt som känns sådär riktigt ”WOW” men några pärlor kan jag ändå komma ihåg. Speciellt när jag kollade igenom vad jag beställde från Adlibris och Amazon förra året 

”The Thirteenth Tale” av Diane Setterfield
Köpte den efter att ha läsa någonstans att den var en perfekt engelsk mysterieroman och jag kan inte annat än hålla med. Är man anglofil, som jag definitivt är, så har den precis den där stämningen som gör den till en perfekt engelsk roman. Handlar om en en ung kvinna som blir ombedd att skriva en biografi över en åldrande kvinnlig författare som inte har långt kvar att leva. Självklart finns det mysterier och berättelsen drivs effektivt framåt. Det är ingen actionpackad deckare men den är mycket välskriven och spännande. Klart att rekommendera!

”Horns” av Joe Hill
Det här är skräck, lika bra jag börjar med att säga det. Fast inte skräck på ett överdrivet sätt, om ni förstår vad jag menar, och boken innehåller varken zombies eller vampyrer. Istället handlar det om en man som en dag vaknar med horn i pannan och förmågan att få folk att säga sanningen. Vad han helst vill veta är vem som mördat hans käraste och arbetet med att ta reda på det är vad boken handlar om. Det här är inte heller en action driven bok utan mer eftertänksam och tankeväckande. Kanske lite som Johan Ajvide Lindqvist om man ska jämföra med någon MEN jag tycker inte att hans språk är lika bra så även om jag tycker det är över medel så är det inte super. Förresten kan också nämnas att Joe Hills pappa är Stephen King, så han har en del att brås på, men jag tycker att Joe Hill är mycket bättre. Aldrig förstått mig på Stephen King faktiskt, tycker han skriver riktigt trist.

Som vanligt läst en massa deckar i år också, det är vad jag läser när jag bara vill ha tidsfördriv utan att fokusera allt för mycket. och även där finns några guldkorn. Gillade t.ex. Deon Meyer som skriver om Sydafrika. Dels för att hans karaktärer känns levande och intressanta och dels för att jag gillar att läsa om nya länder och kulturer. I Sverige finns ingen bättre deckarförfattare än Leif GW Persson och hans senaste ”Den Döende Detektiven” var som vanligt riktigt bra! Hjort&Rosenfeldt är en rätt intressant ny svensk deckarduo som jag gillade när jag läste. Mest pga deras totalt egotrippade hjälte som i julas gestaltades på tv av Rolf Lassgård. Den tror jag man fortfarande kan se på SVT Play om man känner för det. Gillar också en amerikansk författare som heter John Connolly. Hans böcker är deckare med övernaturliga inslag och den senaste, som jag läste, heter ”Lovers”. Fast är man intresserad bör man nog börja från början för annars tror jag inte man kommer hänga med.

Förra året bestämde jag mig första gången för att faktiskt inte läsa klart böcker som inte intresserar mig. Böckerna måste få större chans än tio sidor men om jag efter typ 50-100 sidor fortfarande inte gillar dem varför ska jag då slösa tid? Tidigare har jag haft åsikten att varje bok ändå ger något och det kan jag fortfarande hålla med om men samtidigt finns det så många bra böcker att läsa så varför slösa tid på dem jag faktiskt inte gillar?  Apropå det så kommer här en antirekommendation Engelska författaren Andrew Taylor är någon jag i teorin borde gilla, skriver i väldigt engelsk miljö och ofta historiskt, men hans senaste ”The Anatomy of Ghosts”(Nattvandraren) klarade jag faktiskt inte av att läsa klart. Karaktärerna hade inget liv och historien var helt ointressant. Konstigt för hans tidigare, ”Bleeding Heart Square”, var läsvärd men ja, han känns helt klart väldigt ojämn!

Lyssnat på en del bra via Storytel i år också och en som står ut där är en svensk bok som heter ”Vredens Tid” skriven av Stefan Tegenfalk. Gillade storyn, om än kanske inte helt realistisk, och tyckte att karaktärerna var rätt intressanta för att vara svenska. Så den kan jag rekommendera! Finns dessutom en fortsättning nu som heter ”Nirvanaprojektet”. Den var inte lika bra men helt klart läsvärd!

Om någon skulle vara intresserad så har jag dessa böcker liggande om nån vill låna. En del är dock på engelska!

Idag upptäckte jag till min fasa att biblioteket här i Bålsta är stängt resten av Juli  Allvarligt talat, är inte det j****t korkat?! Det är väl framförallt på semestern man har tid att läsa och vill låna massa böcker! Jag läser alltid mycket, alltså inte bara på semestern, och det är en prioriteringsfråga om man har tid eller inte. För mig är det viktigt att läsa och jag behöver göra det för att må bra så då skaffar jag tid helt enkelt! Ett tips om ni inte tycker ni har tid är ljudböcker, dem kan man lyssna på när man åker bil vilket annars ju mest är dödtid. Jag är medlem på en sida som heter Storytel och via den man kan lyssna antingen i datorn eller i mobilen. Jag kopplar då telefonen till bilstereon och så kan man lyssna när man kör

Fått löfte om att låna böcker här och var men tänkte även köpa några. Jag brukar följa en del bokbloggar, bl.a. Bokhora och en som heter Boktoka, och där hittar jag en del av mina tips. Sen så vet jag förstås vilka författare jag gillar och håller koll på när det kommer nya böcker! Den här gången hamnade Mörkrets Alla Färger av Peter Robinson, Angelology av Danielle Trussoni samt Thirteenth Tale av Diane Setterfield i min kundvagn. Peter Robinson är engelsman och skriver deckare som jag tycker håller bra klass så honom har jag koll på och nu har det alltså kommit en ny. De andra två är båda på engelska och dem har jag blivit nyfiken på genom de ovannämnda bokbloggarna så det ska bli spännande att se vad jag tycker

Annars läser jag inget just nu då allt jag har hemma är läst! Har som tur är åtminstone något att lyssna på och det är Harry Hole deckaren Pansarhjärta. Det är en norsk serie av författaren Jo Nesbö som jag också följer. Tycker hela serien har hållit bra deckarklass och de är både välskrivna och spännande. Rekommenderas alltså för er som gillar deckare

Kände att jag vill skriva om nåt annat än hundar så här kommer det ett bokinlägg Har de senaste veckorna läst/lyssnat på några böcker av svenska författare och inte kunnat låta bli att reflektera lite över skillnaderna. Det har varit Mons Kallentoft, Johan Theorin och John Ajvide Lindqvist, som alla just kommit med nya böcker.

Mons Kallentofts första bok Midvinterblod hade jag ärligt talat svårt att ta mig igenom och var nära att ge upp på. Den kändes väldigt splittrad och jag fick inget grepp om karaktärerna överhuvudtaget. Sen tyckte jag också att hans sätt att låta de döda komma till tals bara kändes konstigt och underligt. Nyligen fick jag syn på hans andra bok Sommardöden som ljudbok på biblioteket och tänkte att jag får ge honom en chans till, han har trots allt fått ge ut fyra böcker så nåt måste det vara som är bra. Underligt nog blev det då en helt annan upplevelse och det som kändes konstigt när jag läste kändes helt rätt när jag lyssnade och helt plötsligt så gillade jag hans stil! Så nu jag lyssnat på de två senaste, Höstoffer och Vårlik, och känner mig rätt nöjd. Det är helt ok svensk deckarlitteratur som slår Camilla Läckberg med hästlängder! 

Johan Theorin har jag gillat från början då jag gärna läser litteratur med lite övernaturliga inslag. Skumtimmen, den första, var lagom spännande och plotten var bra. Det var dock först med Nattfåk som jag verkligen föll och den tycker jag man ska läsa om man gillar genren. Jag håller nu på att lyssna på den senaste, Blodläge, och hittills är jag mycket nöjd men jag får återkomma när jag är helt klar så får vi se om jag blev nöjd med helheten.

John Ajvide Lindqvist har väl inte mer gemensamt med de båda andra  än att de är svenskar då hans böcker inte är deckare utan skräck. Jag som gillar både övernaturligt och skräck är så imponerad av honom! Han sätt att ta normala svenska förhållanden och sen twista dem ger en oerhört effektiv skräcklitteratur. Jag var fast redan vid Låt Den Rätte Komma In och Hanteringen av Odöda tyckte jag nästan var snäppet vassare. Inte för att den handlar om zombies utan för att tanken på vad som faktiskt skulle hända i en sån situation är intressant och ger mig kalla kårar.  Människohamn kändes däremot lite svagare då jag hade svårt att ta till mig den. Vet inte riktigt varför för jag gillade den underliggande frågan om vad man är beredd att göra för dem man älskar men tror den föll på att jag inte gillade nån av karaktärerna. Den senaste som kommit, bara för nån vecka sen, heter Lilla Stjärna och är faktiskt ännu mer twistad än de tidigare. Och så bra! Börjar med ett barn som hittas i skogen, fortsätter med Idoluttagning för att sluta med på Allsång på Skansen. Däremellan kläms en hel del tonårsangst och mord in. Specifikt så älskar jag att han inte förklarar vad huvudpersonen Theres är utan bara låter saker hända och så får man dra sina egna slutsater. Sen har han också en förmåga att få det konstiga att passa in i det vardagliga och det känns som hans styrka i just skräckgenren, man blir alltid överraskad och tänker att hur sjutton kom han på det där! Rekommenderar verkligen Lilla Stjärna men den är inget för lättskrämda

Gillar man förresten kalla kårar, eller för den delen är anglofil, så kan jag starkt rekommendera Sarah Waters Främlingen i Huset. Läste den för ett tag sen på engelska och den är helt underbar! Hennes språk och stil är unika och hon har alltid en speciell stämning i sina böcker om i alla fall jag gillar.