Kan inte påstå att allt gick som det skulle idag men är ändå nöjd för Junos attityd var mycket tuffare idag och jag var hela tiden fokuserad på att göra det så positivt som möjligt för Juno! Jag glömde mig några gånger och råkade säga nej men följde snabbt upp med nåt positivt så hon inte skulle gå ned sig och idag funkade det.

Vi körde samma Bache övning som på kursen och det svåraste är att få Juno ut runt hinderstöden. Jag får då jobba som sjutton vilket resulterar i att jag inte kan sticka och därför inte hinner med riktigt. Vi har dock börjat träna på det hemma på vårt hinder och ska fortsätta med tills det sitter även på avstånd

På nåt ställe missar Juno men jag väljer att strunta i det för att hon är så uppåt och gör sitt bästa. Får belöna sånt beteende ett tag

Det negativa, om jag ska ta upp det, var att hon rev väldigt mycket. En teori är att eftersom jag känner mig stressad och försöker springa på så drar jag med mig henne i det och då river hon. Vet inte om det är så men troligt är det!

I söndags hade jag bara med Juno till ridhuset och tänkte att vi skulle ha en bra träning tillsammans. Så blev tyvärr inte fallet utan det blev mest konflikter :-(

Första övningen, där jag fokuserade på att hon skulle hoppa långhoppet korrekt, gick bra. Sen kom en slalom övning och där började problemen. Jag provocerade för mycket i slalom och hon gick ur, när jag sedan lugnat ned och börjat om så fortsatte hon gå ur och jag valde att inte belöna. Det blev då fel för många gånger och Juno bestämde sig för att jag var läskig och lade ned.

Nästa övning var en handlingsövning som Juno borde klarar men som inte alls funkade. Det märktes väldigt tydligt att hon var låg och då försvinner vår kontakt. Det är rätt jobbigt när det blir så här för det är så svårt att komma ur :-( Jag hoppas bara att det släpper till vårt nästa träningstillfälle men då måste jag jobba på att vara glad hela tiden, oavsett om det blir helt fel!

Det är en mycket svår balansgång mellan att belöna för rätt beteende och välja att inte belöna när det blir för mycket fel. Nån stans måste jag ju ändå få fram att det inte blev rätt och det enda jag gjorde i söndags var att börja om utan att belöna, inget nej eller så men det var tydligen ändå tillräckligt jobbigt för Brun :-/ Får försöka jobba mer med olika värda belöningar. Så nästa gång får jag ladda med godis också för det tycker hon inte är lika intressant som dragkamp så får jag försöka uppmuntra även när det blir tokigt.

Tycker det är jättejobbigt när det här händer för jag förstår alldeles för sent vad som är på g och då kan vi lika gärna sluta träna. Känner mig då förstås som världens sämsta matte som inte ens fattat att hunden blev låg. Fortsätter vi förresten i det läget så känns det ibland som att det bara förstör i längden. Samarbete med Juno är inte alltid så lätt och upplever inget av detta med pudlarna så har inte heller så stor erfarenhet av liknande beteenden!

Idag har vi klämt in mig, Isabel, Jack, fem hundar, samt barnvagn i min V70. Det gick faktiskt så kan inte säga annat än att det är en rymlig bil. Skulle vi haft mer packning så hade det blivit svårare men för en dagtrip funkade det fint!

Detta gjorde vi för att jag & Juno och Isabel & Ari hade bokat träning med Veronica Bache i två timmar. Vi kände båda att vi behöver lite nytändning med hundarna och vad är då bättre än att få nåt att bita i samt massor med hem att träna på

Vi körde en bana uppdelad i tre delar och det var en hel del svårigheter, om än inte alltid samma, för båda ekipagen. Juno är t.ex. fortfarande är så pass oerfaren att hon inte själv kan förstå linjer och fokusera framåt så hon blir genast förvirrad och virrar iväg helt om jag slarvar det minsta med vilken hand som gäller. Fast när hon väl fokuserar och jag gör rätt så är känslan såååå häftig för då blir vi ett team och allt liksom funkar Förstås det vi strävar efter och jag ser ingen annan väg dit än att träna, träna och träna!

På detalj nivå så behöver jag lära Juno runda hinderstolpar och hoppa så jag kan hinna sticka lite i förväg. Så behöver hon också förstå att det inte är ok att slarva och riva vilket hon gärna gör om hon blir trött och ofokuserad.

Här är filmer på två delar av banan. Först är det en bit som visar hur det skulle vara och så kommer lite misstag

I söndags var det första ridhusträningen för den här vintern och vi fick förstås börja med att flytta hindren. Jag har ju bytt klubb från Väsby till Bro-Håbo och det här är första gången jag är med på deras träning. Lite skönare att det i stället för 50 min nu tar 20 min att åka till ridhuset

Jag tog bara med mig Juno denna gång då hon var i störst behov av aktiv träning och lite ensam tid med mig. Kommer nog annars göra så att jag tar med två hundar varannan gång då vi kör övningar. Blir mer tid för varje ekipage då så då passar det med två stycken samtidigt. Det kommer då mest bli Ture då bebisträning för Penny är svårt i ridhuset och ska också erkänna att jag inte ser fram emot all sand hon skulle få i pälsen

Den här gången byggdes en klass två agility bana och Juno kör ju ännu inte kf så jag delade upp banan i tre delar och belönade istället för att köra kf hindren. Det gick både bra och dåligt. Jag gillade hennes attityd då hon var på och glad, men inte övertänd, och försökte lyssna! Sen kan jag ibland bli lite fundersam över att hon inte tar linjer och om jag försöker springa ifrån henne för långt så struntar hon i att hoppa och springer runt hindren för att komma i kapp. Förhoppningsvis är det en mognadsfråga för jag måste kunna springa i förväg. Som det var nu var det helt omöjligt att göra en av bitarna av banan då jag inte kunde lämna henne tillräckligt långt i förväg och då inte hann fram till svårigheten längre fram. Jag lyckades till slut lösa det med ett sådär fungerande bakombyte men det kändes inte optimalt!

Tar främst med mig vårt samarbete hem från den här träningen. Juno var så glad och uppmärksam och ville verkligen jobba! Så är inte alltid är fallet. Eller rättare sagt så vill hon nog alltid jobba men ibland uppstår missförstånd oss mellan och inget funkar till slut. Så när man får en sådan här träning så får man komma ihåg den nästa gång det blir jobbigt och då påminna sig om att Juno faktiskt alltid försöker göra sitt bästa