Alla som känner mig vet att jag hatar kontaktfält. Jag tycker det är urtråkigt att mängdträna samma sak så länge som behövs och jag har dessutom misslyckats en gång vilket inte direkt leder till att man tycker det är kul. Nu har jag provat olika saker på Juno och Penny och äntligen kommit fram till nåt jag tror funkar för oss.
Juno fick börja med target men vi kom liksom ingenstans. Hon blir bara upphetsad, på ett dåligt sätt, av själva targeten och det hela slutar med pannkaka. Vet inte riktigt varför men något fel måste jag uppenbarligen gjort i inlärningen! Nu har vi i stället återgått till lådmetoden som vi påbörjade när hon var yngre och det verkar funka mycket bättre. Själv kan jag inte räkna ut varför det är enklare att stå på en låda än på en target men funkar det så funkar det så vi kör på
Med Penny har jag experimenterat med running contacts men jag tycker det är för svårt för mig som tränare. Jag klarar inte av att belöna med den precision som behövs då Penny har mycket snabbt rörelsemönster och skuttar iväg för minsta lilla, klart att hon då inte förstår vad jag vill när jag inte lyckas belöna exakt samma sak varje gång. Så hon har också fått gå över till lådan. Penny fick redan som valp träna bakdelskontroll genom att stå med framtassarna på en pall och endast flytta bakbenen så hon har inga problem att förstå vad jag vill. Hon kan tom gå fram till lådan, ställa sig med baken mot lådan och kliva upp med bakbenen utan att se vad hon gör, förstås inte rätt sätt men visar att hon vet att hon har bakben i alla fall
Så tror på att det här kommer funka för båda då vi redan nu är på god väg mot målet. Jag har inte bråttom med det där då Juno ändå fortfarande har problem med gungan och vi då ändå inte kan starta agilityklass. Med gungan har vi nu kommit så långt som till att hon kan trycka ned den med framtassarna men med tanke på hur lång tid det tagit så kommer jag fortsätta på den mycket långsamma vägen! Penny däremot har inga problem alls med gungan men hon får å andra sidan inte starta än på ett tag så ingen brådska där heller.