Juno fick börja med target men vi kom liksom ingenstans. Hon blir bara upphetsad, på ett dåligt sätt, av själva targeten och det hela slutar med pannkaka. Vet inte riktigt varför men något fel måste jag uppenbarligen gjort i inlärningen! Nu har vi i stället återgått till lådmetoden som vi påbörjade när hon var yngre och det verkar funka mycket bättre. Själv kan jag inte räkna ut varför det är enklare att stå på en låda än på en target men funkar det så funkar det så vi kör på

Med Penny har jag experimenterat med running contacts men jag tycker det är för svårt för mig som tränare. Jag klarar inte av att belöna med den precision som behövs då Penny har mycket snabbt rörelsemönster och skuttar iväg för minsta lilla, klart att hon då inte förstår vad jag vill när jag inte lyckas belöna exakt samma sak varje gång. Så hon har också fått gå över till lådan. Penny fick redan som valp träna bakdelskontroll genom att stå med framtassarna på en pall och endast flytta bakbenen så hon har inga problem att förstå vad jag vill. Hon kan tom gå fram till lådan, ställa sig med baken mot lådan och kliva upp med bakbenen utan att se vad hon gör, förstås inte rätt sätt men visar att hon vet att hon har bakben i alla fall

Så tror på att det här kommer funka för båda då vi redan nu är på god väg mot målet. Jag har inte bråttom med det där då Juno ändå fortfarande har problem med gungan och vi då ändå inte kan starta agilityklass. Med gungan har vi nu kommit så långt som till att hon kan trycka ned den med framtassarna men med tanke på hur lång tid det tagit så kommer jag fortsätta på den mycket långsamma vägen! Penny däremot har inga problem alls med gungan men hon får å andra sidan inte starta än på ett tag så ingen brådska där heller.

Sen diskade i oss i båda loppen men det var inte hela världen idag. Jag har fortfarande problem med timing och jobbar inte riktigt hela tiden vilket visar sig direkt med snabba, känsliga Juno. Andra loppet hade en rätt svår start och den lyckades jag sabba genom att röra mig alldeles för sakta så Juno hoppade rakt på mig Efter det var det svårt att få till det resten av loppet men bitvis jobbade vi ändå ihop tycker jag. Så som sagt är jag nöjd med dagen trots disk

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

• Ture verkar inte lära sig på de få repetitioner han ställer upp på att göra innan han tröttnar men nästa gång vi tränar kommer han kunna. Han behöver fundera på saken över natten helt enkelt
• Juno lär sig snabbt men där är det mycket som kan gå fel! Klickar vi kan jag råka klicka fel eller så kan jag vara för dålig på att förstärka rätta beteenden så hon inte törs försöka mer. Alltså kräver det såååå mycket mer av mig som tränare!
• Penny försöker kanske första gången gena till belöningen men funkar inte det så funderar hon och gör det hon ska nästa gång. Dvs hon tänker vilket känns mycket bra! Behövs inte heller många repetitioner för att hon ska komma ihåg poängen så där går det fort fram. Stadga är däremot ett problem då det t.ex. i nuläget är omöjligt att få henne att sitta stilla framför hindren så det tränar vi på separat och kör flygande starter.

Penny har inga problem att ge allt när hon vet att det finns belöning i slutet!

Juno fick träna slalomingångar idag och det gick rätt bra. Det vill säga det går framåt även om hon fortfarande har svårt att se till att hon har rätt fart in och inte ramlar ur!

Idag har vi varit och tävlat agility. Juno har jag än så länge inga förväntningar på då hon blir så pass stressad i tävlingsmiljö att jag är glad om vi gör nåt bra. Mycket riktigt så var det högljutt och stökigt inne i ridhuset så det gick som det gick. Fast ska säga till Junos försvar att det faktiskt känns som att det var jag som förstörde. Jag försökte köra hålla handen metoden in i slalom och det ledda bara till total förvirring för stackars Juno och hon ballade ur helt. Kan inte låta bli att undra hur det blivit om jag i stället vågat och låtit henne sköta sig själv! Jaja, hon tog mitt fram kommando senare i banan så det tar jag med mig som bra

Ture fick sen köra agilityklass och vi fick tydligen tio fel. Jag vet att vi fick fem fel då han hoppade kontaktfältet på balansen men vart de andra felen kom ifrån vet jag inte. Fick höra av en åskådare att han hoppade gungan men det tyckte inte jag att han gjorde så känner mig osäker. Film blev det ingen heller så kan inte kolla. Fast känns väl lite smått oviktigt, fem eller tio fel är lite skit samma då man inte får några pinnar hur som!

Penny har mest fått vara en stund men faktiskt tycker jag mig märka en klar förbättring i koncentrationen så kanske börjar hon bli lite vuxen. Lyssnar gör hon också bättre och ordet nej börjar äntligen uppmärksammas. Tror hon fattat långt tidigare vad nej betyder men hon har liksom inte kunnat hålla sig förrän nu

Jag har även motionerat mig själv en hel del Jag joggade ju en del i slutet av sommaren och hösten förra året men la ner då jag inte klarar av att springa ute när det blir för kallt. På mitt nya jobb får man friskvårdsbidrag och då vi nu har billiga gymmet Fitness24Seven här i Bålsta så har jag blivit medlem där. Så nu i februari har jag sprungit tre gånger i veckan varje vecka, förutom att jag missade några gånger när bilen var på verkstan. Det lustiga är att jag tycker det är riktigt kul! Tänkte att jag skulle tycka det var trist med löpband eftersom jag förstås inte kan ha med mig Juno på gymmet men så känner jag inte. Känner bara att jag vill köra mer och mer för att bli snabbare! Fick tyvärr ett litet bakslag när jag i fredags för första gången sprang utomhus och fick känning av benhinnorna pga asfalten jag sprang på. Så får fortsätta springa inne ett tag till så jag kan börja springa i motionsspåren innan jag ger mig på asfalten. Tror nämligen jag mentalt vill mer än vad min kropp klarar än så länge! En del av varför jag känner mig så sporrad är att jag märker skillnad på hur mycket jag orkar när vi tränar agility och det är förstås viktigt för mig!

Faktiskt tycker jag att det är så kul att springa att jag anmält mig till en Grönt kort kurs i drag. Skulle jag så småningom vilja tävla i barmarksvarianten, där man alltså springer med hunden i midjebälte, måste man ha gått den kursen så passar på när den ordnas så pass nära hemma. Så vem vet, kanske blir det så att jag och Juno ställer upp i nån barmarkstävling i framtiden

Juno blev störd av ett rätt högt bangandet, det var en stor dörr som for igen så det ekade i hela ridhuset, innan start så var lite orolig över hur det skulle sluta. Så hon ville inte leka innan start men tog godis i alla fall så det var bara att ställa upp oss. Faktiskt så gick det lite över förväntan ändå för vi tog oss förbi svårigheten innan samarbetet ramlade ihop Sen blev det okoncentration och det slutade med cirklande av hinder. Men jag tar med mig det positiva i det samarbete vi hade i början och jobbar mot att vi ska orka tillsammans hela vägen

Ture var inte alls med på noterna i första starten, agilityklassen, och körde sin egen bana. Typiskt beteende från honom när vi inte tränat så mycket tillsammans så jag var inte så förvånad. I hoppklassen hade han bestämt att jag kanske ändå var lite kul och valde att samarbeta så den klarade vi av felfritt. Slutade på tredje plats för det gick inte direkt så fort. Det är lite frustrerande med Ture ibland för allvarligt talat så springer jag fortare än honom och får då stå och vänta Det lustiga med honom är att han inte springer fortare om jag gör det, då saktar han snarare in mer och typ försöker lugna ned mig. Menmen jag tycker om min Ture ändå!

På vägen hem hände en trist sak med bilen. Hade lämnat av resesällskap i Solna centrum och när jag är på väg tillbaka till E4:an så dör bilen! När jag gasade så hände inget och jag stod bara helt stilla. Sen la bilen av och gick inte att starta igen. Aldrig hänt mig tidigare att en bil dött på det sättet. Så det var bara att vänta på stället på Robert som skulle rädda mig och hundarna och bärgningsbilen som skulle skjutsa bilen till närmaste bilverkstad. Kunde inte gå ur bilen för det gick inte att komma någonstans, var lite läskigt för jag var rädd att bli påkörd bakifrån. Sen så kan man ha lite åsikter om hur hjälpsamma Stockholmare är också, av de säkerligen mer än hundra bilarna som passerade var det 1! som stannade och frågade om jag ville ha hjälp. Tyvärr var det inte mycket de kunde göra för jag har automat och bogsera funkar ju tyvärr inte. Så nu väntar vi på att få höra vad det är fel och vad det kommer kosta. Känns inte kul

Vi körde samma Bache övning som på kursen och det svåraste är att få Juno ut runt hinderstöden. Jag får då jobba som sjutton vilket resulterar i att jag inte kan sticka och därför inte hinner med riktigt. Vi har dock börjat träna på det hemma på vårt hinder och ska fortsätta med tills det sitter även på avstånd

På nåt ställe missar Juno men jag väljer att strunta i det för att hon är så uppåt och gör sitt bästa. Får belöna sånt beteende ett tag

Det negativa, om jag ska ta upp det, var att hon rev väldigt mycket. En teori är att eftersom jag känner mig stressad och försöker springa på så drar jag med mig henne i det och då river hon. Vet inte om det är så men troligt är det!

Första övningen, där jag fokuserade på att hon skulle hoppa långhoppet korrekt, gick bra. Sen kom en slalom övning och där började problemen. Jag provocerade för mycket i slalom och hon gick ur, när jag sedan lugnat ned och börjat om så fortsatte hon gå ur och jag valde att inte belöna. Det blev då fel för många gånger och Juno bestämde sig för att jag var läskig och lade ned.

Nästa övning var en handlingsövning som Juno borde klarar men som inte alls funkade. Det märktes väldigt tydligt att hon var låg och då försvinner vår kontakt. Det är rätt jobbigt när det blir så här för det är så svårt att komma ur :-( Jag hoppas bara att det släpper till vårt nästa träningstillfälle men då måste jag jobba på att vara glad hela tiden, oavsett om det blir helt fel!

Det är en mycket svår balansgång mellan att belöna för rätt beteende och välja att inte belöna när det blir för mycket fel. Nån stans måste jag ju ändå få fram att det inte blev rätt och det enda jag gjorde i söndags var att börja om utan att belöna, inget nej eller så men det var tydligen ändå tillräckligt jobbigt för Brun :-/ Får försöka jobba mer med olika värda belöningar. Så nästa gång får jag ladda med godis också för det tycker hon inte är lika intressant som dragkamp så får jag försöka uppmuntra även när det blir tokigt.

Tycker det är jättejobbigt när det här händer för jag förstår alldeles för sent vad som är på g och då kan vi lika gärna sluta träna. Känner mig då förstås som världens sämsta matte som inte ens fattat att hunden blev låg. Fortsätter vi förresten i det läget så känns det ibland som att det bara förstör i längden. Samarbete med Juno är inte alltid så lätt och upplever inget av detta med pudlarna så har inte heller så stor erfarenhet av liknande beteenden!

Detta gjorde vi för att jag & Juno och Isabel & Ari hade bokat träning med Veronica Bache i två timmar. Vi kände båda att vi behöver lite nytändning med hundarna och vad är då bättre än att få nåt att bita i samt massor med hem att träna på

Vi körde en bana uppdelad i tre delar och det var en hel del svårigheter, om än inte alltid samma, för båda ekipagen. Juno är t.ex. fortfarande är så pass oerfaren att hon inte själv kan förstå linjer och fokusera framåt så hon blir genast förvirrad och virrar iväg helt om jag slarvar det minsta med vilken hand som gäller. Fast när hon väl fokuserar och jag gör rätt så är känslan såååå häftig för då blir vi ett team och allt liksom funkar Förstås det vi strävar efter och jag ser ingen annan väg dit än att träna, träna och träna!

På detalj nivå så behöver jag lära Juno runda hinderstolpar och hoppa så jag kan hinna sticka lite i förväg. Så behöver hon också förstå att det inte är ok att slarva och riva vilket hon gärna gör om hon blir trött och ofokuserad.

Här är filmer på två delar av banan. Först är det en bit som visar hur det skulle vara och så kommer lite misstag