Vi körde samma Bache övning som på kursen och det svåraste är att få Juno ut runt hinderstöden. Jag får då jobba som sjutton vilket resulterar i att jag inte kan sticka och därför inte hinner med riktigt. Vi har dock börjat träna på det hemma på vårt hinder och ska fortsätta med tills det sitter även på avstånd

På nåt ställe missar Juno men jag väljer att strunta i det för att hon är så uppåt och gör sitt bästa. Får belöna sånt beteende ett tag

Det negativa, om jag ska ta upp det, var att hon rev väldigt mycket. En teori är att eftersom jag känner mig stressad och försöker springa på så drar jag med mig henne i det och då river hon. Vet inte om det är så men troligt är det!

Första övningen, där jag fokuserade på att hon skulle hoppa långhoppet korrekt, gick bra. Sen kom en slalom övning och där började problemen. Jag provocerade för mycket i slalom och hon gick ur, när jag sedan lugnat ned och börjat om så fortsatte hon gå ur och jag valde att inte belöna. Det blev då fel för många gånger och Juno bestämde sig för att jag var läskig och lade ned.

Nästa övning var en handlingsövning som Juno borde klarar men som inte alls funkade. Det märktes väldigt tydligt att hon var låg och då försvinner vår kontakt. Det är rätt jobbigt när det blir så här för det är så svårt att komma ur :-( Jag hoppas bara att det släpper till vårt nästa träningstillfälle men då måste jag jobba på att vara glad hela tiden, oavsett om det blir helt fel!

Det är en mycket svår balansgång mellan att belöna för rätt beteende och välja att inte belöna när det blir för mycket fel. Nån stans måste jag ju ändå få fram att det inte blev rätt och det enda jag gjorde i söndags var att börja om utan att belöna, inget nej eller så men det var tydligen ändå tillräckligt jobbigt för Brun :-/ Får försöka jobba mer med olika värda belöningar. Så nästa gång får jag ladda med godis också för det tycker hon inte är lika intressant som dragkamp så får jag försöka uppmuntra även när det blir tokigt.

Tycker det är jättejobbigt när det här händer för jag förstår alldeles för sent vad som är på g och då kan vi lika gärna sluta träna. Känner mig då förstås som världens sämsta matte som inte ens fattat att hunden blev låg. Fortsätter vi förresten i det läget så känns det ibland som att det bara förstör i längden. Samarbete med Juno är inte alltid så lätt och upplever inget av detta med pudlarna så har inte heller så stor erfarenhet av liknande beteenden!

Detta gjorde vi för att jag & Juno och Isabel & Ari hade bokat träning med Veronica Bache i två timmar. Vi kände båda att vi behöver lite nytändning med hundarna och vad är då bättre än att få nåt att bita i samt massor med hem att träna på

Vi körde en bana uppdelad i tre delar och det var en hel del svårigheter, om än inte alltid samma, för båda ekipagen. Juno är t.ex. fortfarande är så pass oerfaren att hon inte själv kan förstå linjer och fokusera framåt så hon blir genast förvirrad och virrar iväg helt om jag slarvar det minsta med vilken hand som gäller. Fast när hon väl fokuserar och jag gör rätt så är känslan såååå häftig för då blir vi ett team och allt liksom funkar Förstås det vi strävar efter och jag ser ingen annan väg dit än att träna, träna och träna!

På detalj nivå så behöver jag lära Juno runda hinderstolpar och hoppa så jag kan hinna sticka lite i förväg. Så behöver hon också förstå att det inte är ok att slarva och riva vilket hon gärna gör om hon blir trött och ofokuserad.

Här är filmer på två delar av banan. Först är det en bit som visar hur det skulle vara och så kommer lite misstag

Med Ture har det inte haft så stor betydelse för han har aldrig sprungit så fort att han behövt ha självständiga kf. Jag har alltid varit där och hållit honom i handen. Så där undvek jag min ångest genom att liksom kringgå problemet och inte träna så mycket. Fast till mitt försvar kan jag säga att vi ägnat sommaren åt att träna om gungan, som han alltid gjort sakta och ovilligt, och att jag är till viss del är stärkt av att det fungerat så bra som det gjort. Det känns faktiskt väldigt skönt när saker börjar fungera Känns också som det stärkt Ture massor, så bara bra effekter. Där tackar jag också min bästa träningskompis Isabel som hjälpt mig massor med det!

Nu sitter jag tyvärr där igen då det visat sig att osäkra Juno tycker det är läskigt med smala saker man ska gå på och jag känner mig då tyvärr inte peppad utan snarare var första tanken att: ”jag skiter i agilityklass och kör bara hoppklass”. Ska förstås inte göra det men så känns det ibland Det största problemet är gungan då det där förstärks extra av ljudet och rörelsen. Så bara att lyckas förstärka upp den till nåt roligt är ett stort jobb som kommer ta mig mycket tid misstänker jag. Kan iofs vara så att det helt plötsligt släpper, för det har hänt med andra saker, men det törs jag inte riktigt tro på. Vi har förstås börjat och trampa lock kan hon, och ställa sig längst ned på kf:en, om jag lyfter henne, fattar hon men att gå över är en annan femma. Jag kommer ta det lugnt med det här och det får ta den tid det tar oavsett om det innebär att jag får tävla endast hoppklass i flera år!

Tröstar mig lite med att Penny å andra sidan inte verkar bry sig alls. Hon skuttar glatt ned för nedfarten så där förutser jag inte alls några problem. Eller ja problem och problem, tror det kan komma att bli lite svårt att få fröken att stå still men det är en helt annan femma

Jag tog bara med mig Juno denna gång då hon var i störst behov av aktiv träning och lite ensam tid med mig. Kommer nog annars göra så att jag tar med två hundar varannan gång då vi kör övningar. Blir mer tid för varje ekipage då så då passar det med två stycken samtidigt. Det kommer då mest bli Ture då bebisträning för Penny är svårt i ridhuset och ska också erkänna att jag inte ser fram emot all sand hon skulle få i pälsen

Den här gången byggdes en klass två agility bana och Juno kör ju ännu inte kf så jag delade upp banan i tre delar och belönade istället för att köra kf hindren. Det gick både bra och dåligt. Jag gillade hennes attityd då hon var på och glad, men inte övertänd, och försökte lyssna! Sen kan jag ibland bli lite fundersam över att hon inte tar linjer och om jag försöker springa ifrån henne för långt så struntar hon i att hoppa och springer runt hindren för att komma i kapp. Förhoppningsvis är det en mognadsfråga för jag måste kunna springa i förväg. Som det var nu var det helt omöjligt att göra en av bitarna av banan då jag inte kunde lämna henne tillräckligt långt i förväg och då inte hann fram till svårigheten längre fram. Jag lyckades till slut lösa det med ett sådär fungerande bakombyte men det kändes inte optimalt!

Tar främst med mig vårt samarbete hem från den här träningen. Juno var så glad och uppmärksam och ville verkligen jobba! Så är inte alltid är fallet. Eller rättare sagt så vill hon nog alltid jobba men ibland uppstår missförstånd oss mellan och inget funkar till slut. Så när man får en sådan här träning så får man komma ihåg den nästa gång det blir jobbigt och då påminna sig om att Juno faktiskt alltid försöker göra sitt bästa

Juno
- Junos enkla mål är att tävla så mycket agility som möjligt. Hon är duktig på träning men vi behöver tävlingsrutin då hon lätt blir för upphetsad och slutar lyssna. Trots det så siktar vi på åtminstone klass 2 innan säsongens slut!
- Ska också starta någon rallylydnadstävling eftersom jag tycker det verkar vara en kul tävlingsform och då ska vi förstås bli godkända!
- Lydnaden känner jag mig kluven inför. Juno är förutom ettans apport mer eller mindre klar för start men jag känner mig inte så lockad så jag väljer att inte sätta start där som mål. Får se vad jag känner för helt enkelt!

Penny
- Penny blir 18 månader i slutet av juli och mitt mål med henne är att hon ska ha startat klass 1 innan säsongen är slut!
- Tänker också försöka få till start i rallylydnad men fröken måste mogna lite först. Koncentrationsförmågan är ännu inte den bästa ;-)
- Så blir det förstås utställning men det sköter Leone. Blir massa pälsvård för mig bara!

Övergripande för alla tre är också att vi ska ha kul. Jag tycker det är det viktigaste målet då jag inte förstår meningen med att vinna om vi inte haft roligt tillsammans på vägen dit :-)

Idag har vi varit på Rallylydnadsträning med en massa pudlar! Där var Pennys mamma,  morfar, morfars mor,  och diverse andra släktingar. Samt förstås deras ägare Penny tränar än så länge inte Rallylydnad men vi övade kontakt, sitt kvar och gå fint vilket jag tycker hon gjorde bra trots alla roliga hundar runtomkring. Det vi lägger mest krut på just nu är sitta kvar och är jag ordenlig och håller mig till de låga krav hon än så länge behöver så klarar hon sig bra tycker jag. Sen fick hon leka med de andra pudlarna i en stor inhägnad och det tyckte hon förstås om!

Juno fick träna lite Rally men eftersom hon löper just nu så är hon inte helt enkel att träna med. Hon blir väldigt lätt låg om det blir fel, och är dessutom ganska virrig, så alltså inte bästa utgångsläget. Fick i alla fall till ett fint fotgående och hon börjar förstå kommandot gå bakom så lite bra gick det i alla fall!

Ture kan inget annat än gå fint med ögonkontakt och jag har inga planer på att starta honom i Rally heller så jag klickade lite handtarget bara för att han ska få känna sig delaktig och duktig. Han är ju inte så social så när det blev lekstund fick han vara kvar i bilen då han inte skulle uppskattat att rusa runt med så många okända hundar. Juno fick förresten inte heller vara med då det dels var några hanhundar, med tanke på löpet, och dels så är hon otroligt beskyddande mot Penny. Är någon elak mot Penny, och det krävs inte mer än att nån skäller på henne, så är Juno genast där och nafsar efter den andra hunden. Inte så trevligt och vill inte ha något bråk första gången man träffas så lika bra att hon inte fick vara med! Tror att Juno skulle kunna tänkas uppskatta att leka med den bruna storpudel tiken Stina som var med på träningen så hoppas hon får chansen en annan gång.

Foto: Gunn Storgårds

Fin bild där Penny syns bra och jag inte alls

Juno har lite svårt att avgöra vad jag vill att hon ska göra när vi ska spåra. Hon är van att vara till lags, dvs göra vad matte bestämt, och att då helt plötsligt ta eget initiativ är inte helt enkelt för henne. Så målet är att få till ett ord på spåra så hon fattar vad jag vill. Får spåra kan hon helt klart, måste bara få henne att förstå att det faktiskt är precis vad jag vill att hon ska göra

Ture fick en vinkel idag och det var minsann inga problem för honom. Han cirklade lite i början men när han väl kom igång så gick han fint i spårkärnan och hittade målet. Det roliga är att man ser på hans kroppsspråk att han själv tycker att han varit duktig och är riktigt stolt över sig själv

Penny var idag jätteduktig! Förra gången verkade hon mest virrig och fattade inget men idag var det annorlunda. Vi körde först att jag gömde mig och Isabel gick med Penny. Det var inga problem och man såg att hon faktiskt spårade! Sen provade vi ett kort spår med skinka i några av mina fotsteg och då skulle jag gå med henne. Det gick dock inte så bra för när jag tog över kopplet så blev hon genast fokuserad på att testa sina trick i förhoppningen att få godis. Så Isabel fick rycka in igen och gå med henne och då var det minsann inga problem, hon gick så fint så. Filmen nedan kommer från det tillfället. Sen gjorde vi likadant igen men med mig som förare och nu hade polletten trillat ned! Man kan alltså spåra även med matte och belöningen kommer i slutet av spåret

Ture är anledningen till att jag fastnade för pudel och för det kommer jag alltid vara tacksam! Ture är inte alls social, skulle t.ex. aldrig gå fram till någon frivilligt, men när han väl lär känna någon är han oerhört kärleksfull. Han visar alltid hur glad han blir när jag kommer hem och blir ledsen om jag lämnar honom någonstans. Han är min bästa sängkompis och ligger alltid bredvid mig. Han visar klart hur svartsjuk han blir när jag tränar med någon av de andra men han tycker bara om att träna i lagoma doser och då är han glad och aktiv. Det negativa kommer sedan när vi kommer till tävling. Ture gillar inte miljön med så många hundar och mycket folk så hans självförtroende sjunker och han blir försiktig och långsam. Så jag har inte tävlat honom mycket på sistone, han har bara fått träna och vara.

Juno är Juno och social är hon väl inte direkt heller, hälsar en gång och så är det bra med det. Bästa sättet tycker jag! Hon är rolig att träna med, även om jag inte alltid förstår mig på henne, och nu börjar vi äntligen komma någonstans. Hon är oerhört känslig för mitt humör vilket kan vara både bra och dåligt! Dåligt är att hon blir väldigt stressad om jag blir nervös eller beter mig annorlunda, vilket är lätt hänt på tävling. Trevligt är att om jag är nere eller ledsen så är det Juno som kommer och tröstar genom att sätta sig nära och bara vara :-)

Penny är en motsats i sig! Hon gör saker så man kan bli alldeles galen på henne, främst då stjäla mat så fort tillfälle ges, men samtidigt är hon så himla söt. Hon är alltid glad och tycker att folk är det bästa som finns, gör vad som helst för en godis och är så pigg hela tiden :-) Man blir glad bara av att Penny är Penny och det är onekligen en super egenskap!

Så när vi väl stod på startlinjen så kände jag redan där att hon inte var med mig utan mest bara råkade stå bredvid mig. Hon satt kvar fint i starten, det tar jag med mig som en positiv upplevelse, och sen exploderade hon över hindret och förbi slalom som var hinder nr 2. Valde i alla fall att gå vidare och kom ända till en tunnel där det blev fel ingång och när jag då försökte få henne att göra rätt så tog honsamma tunnel tre gånger. I det läget gick jag av för då hade hon verkligen fastnat i fel beteende och vi hade noll kontakt kändes det som. Jaja, nu vet jag vad jag har att jobba med i alla fall!

Tyckte det var en trevlig bana och kommer det ut en banskiss ska jag bygga den som träningsbana tänkte jag. Tror absolut att Juno kan komma runt den utan större problem på träning så det ska bli kul att testa. Juno kan faktiskt en hel del och är duktig, jag måste bara förstå hur jag ska hantera henne i skarpt läge. Mitt fina hjärta

Penny fick följa med till tävlingen och träffade där sin kullbror Aston. Aston är STOR, säkert minst 3-4 cm högre än Penny! Helene mätte förresten Penny med mätsticka i onsdags och hon är 36.5 cm hög. Storleksskillnaden verkade inte störa dem då de lekte med varandra. Vet inte om de känner att de är släkt eller om de helt enkelt gillar att leka med en annan pudel i samma ålder