Träning med Juno

Kan inte påstå att allt gick som det skulle idag men är ändå nöjd för Junos attityd var mycket tuffare idag och jag var hela tiden fokuserad på att göra det så positivt som möjligt för Juno! Jag glömde mig några gånger och råkade säga nej men följde snabbt upp med nåt positivt så hon inte skulle gå ned sig och idag funkade det.

Vi körde samma Bache övning som på kursen och det svåraste är att få Juno ut runt hinderstöden. Jag får då jobba som sjutton vilket resulterar i att jag inte kan sticka och därför inte hinner med riktigt. Vi har dock börjat träna på det hemma på vårt hinder och ska fortsätta med tills det sitter även på avstånd :smile:

På nåt ställe missar Juno men jag väljer att strunta i det för att hon är så uppåt och gör sitt bästa. Får belöna sånt beteende ett tag :cool:

Det negativa, om jag ska ta upp det, var att hon rev väldigt mycket. En teori är att eftersom jag känner mig stressad och försöker springa på så drar jag med mig henne i det och då river hon. Vet inte om det är så men troligt är det!

Beslutsångest

Jag håller som bäst på att fundera på vilka metoder jag ska välja för Pennys agilityinlärning. Det skulle t.ex. vara så himla kul att försöka få till running contacts men jag känner mig inte säker på att jag skulle klara det. Det ser teoretiskt lätt ut men förstår att det inte är det eftersom man måste kunna se på sin hund hur de springer och klicka exakt rätt så att hunden kan förstå hur de ska förhålla sig till sin kropp och springandet nedför nedfarten. Tror helt klart att det i realiteten är svårt! Så undrar jag också om Penny klarar att tänka på så mycket. Älskar min fina fröken men det är inte alltid det blir helt rätt i tankeprocessen :wub:

Bestämt mig för slalombågar och det tror jag är rätt men det dök upp ett nytt problem! Jag måste ha tillgång till slalom hemma om jag ska kunna träna så pass mycket som behövs och nu har jag bara ett Rusta vilket är lite svårt att få ned i frusen mark :wink: Har en idé om hur man kan bygga ett det men det kommer inte bli så hållbart så frågan är om det klarar sig så länge som behövs för grundträningen. Marken här ovanför vår tomt är heller inte så jämn vilket inte skulle hjälpa hållbarheten. Köpa ett riktigt slalom känns inte heller aktuellt då det är väl dyrt!

Så har några beslut att fatta :tongue: Känns dock skönt att tänka på annat än mina och Junos kontaktproblem just nu så har inget emot att väga fördelar mot nackdelar!

Dålig träning

I söndags hade jag bara med Juno till ridhuset och tänkte att vi skulle ha en bra träning tillsammans. Så blev tyvärr inte fallet utan det blev mest konflikter :-(

Första övningen, där jag fokuserade på att hon skulle hoppa långhoppet korrekt, gick bra. Sen kom en slalom övning och där började problemen. Jag provocerade för mycket i slalom och hon gick ur, när jag sedan lugnat ned och börjat om så fortsatte hon gå ur och jag valde att inte belöna. Det blev då fel för många gånger och Juno bestämde sig för att jag var läskig och lade ned.

Nästa övning var en handlingsövning som Juno borde klarar men som inte alls funkade. Det märktes väldigt tydligt att hon var låg och då försvinner vår kontakt. Det är rätt jobbigt när det blir så här för det är så svårt att komma ur :-( Jag hoppas bara att det släpper till vårt nästa träningstillfälle men då måste jag jobba på att vara glad hela tiden, oavsett om det blir helt fel!

Det är en mycket svår balansgång mellan att belöna för rätt beteende och välja att inte belöna när det blir för mycket fel. Nån stans måste jag ju ändå få fram att det inte blev rätt och det enda jag gjorde i söndags var att börja om utan att belöna, inget nej eller så men det var tydligen ändå tillräckligt jobbigt för Brun :-/ Får försöka jobba mer med olika värda belöningar. Så nästa gång får jag ladda med godis också för det tycker hon inte är lika intressant som dragkamp så får jag försöka uppmuntra även när det blir tokigt.

Tycker det är jättejobbigt när det här händer för jag förstår alldeles för sent vad som är på g och då kan vi lika gärna sluta träna. Känner mig då förstås som världens sämsta matte som inte ens fattat att hunden blev låg. Fortsätter vi förresten i det läget så känns det ibland som att det bara förstör i längden. Samarbete med Juno är inte alltid så lätt och upplever inget av detta med pudlarna så har inte heller så stor erfarenhet av liknande beteenden!

Juno tränar för instruktör

Idag har vi klämt in mig, Isabel, Jack, fem hundar, samt barnvagn i min V70. Det gick faktiskt så kan inte säga annat än att det är en rymlig bil. Skulle vi haft mer packning så hade det blivit svårare men för en dagtrip funkade det fint!

Detta gjorde vi för att jag & Juno och Isabel & Ari hade bokat träning med Veronica Bache i två timmar. Vi kände båda att vi behöver lite nytändning med hundarna och vad är då bättre än att få nåt att bita i samt massor med hem att träna på :biggrin:

Vi körde en bana uppdelad i tre delar och det var en hel del svårigheter, om än inte alltid samma, för båda ekipagen. Juno är t.ex. fortfarande är så pass oerfaren att hon inte själv kan förstå linjer och fokusera framåt så hon blir genast förvirrad och virrar iväg helt om jag slarvar det minsta med vilken hand som gäller. Fast när hon väl fokuserar och jag gör rätt så är känslan såååå häftig för då blir vi ett team och allt liksom funkar :wub: Förstås det vi strävar efter och jag ser ingen annan väg dit än att träna, träna och träna!

På detalj nivå så behöver jag lära Juno runda hinderstolpar och hoppa så jag kan hinna sticka lite i förväg. Så behöver hon också förstå att det inte är ok att slarva och riva vilket hon gärna gör om hon blir trött och ofokuserad.

Här är filmer på två delar av banan. Först är det en bit som visar hur det skulle vara och så kommer lite misstag :blush:

Kontaktfälts ångest

Jag har ända sedan Terrors dagar haft viss ångest över kf:en och tyckt att det är sådär kul att tävla agilityklass. Ursprunget till detta är förstås alla misstag jag gjorde med Terrors träning och att hur jag än försökte träna om och jobba så fungerade det aldrig på tävling. På träning kunde han till slut göra fina kf men det är lätt att glömma då det aldrig syntes när det gällde.

Med Ture har det inte haft så stor betydelse för han har aldrig sprungit så fort att han behövt ha självständiga kf. Jag har alltid varit där och hållit honom i handen. Så där undvek jag min ångest genom att liksom kringgå problemet och inte träna så mycket. Fast till mitt försvar kan jag säga att vi ägnat sommaren åt att träna om gungan, som han alltid gjort sakta och ovilligt, och att jag är till viss del är stärkt av att det fungerat så bra som det gjort. Det känns faktiskt väldigt skönt när saker börjar fungera :smile: Känns också som det stärkt Ture massor, så bara bra effekter. Där tackar jag också min bästa träningskompis Isabel som hjälpt mig massor med det!

Nu sitter jag tyvärr där igen då det visat sig att osäkra Juno tycker det är läskigt med smala saker man ska gå på och jag känner mig då tyvärr inte peppad utan snarare var första tanken att: ”jag skiter i agilityklass och kör bara hoppklass”. Ska förstås inte göra det men så känns det ibland :sad: Det största problemet är gungan då det där förstärks extra av ljudet och rörelsen. Så bara att lyckas förstärka upp den till nåt roligt är ett stort jobb som kommer ta mig mycket tid misstänker jag. Kan iofs vara så att det helt plötsligt släpper, för det har hänt med andra saker, men det törs jag inte riktigt tro på. Vi har förstås börjat och trampa lock kan hon, och ställa sig längst ned på kf:en, om jag lyfter henne, fattar hon men att gå över är en annan femma. Jag kommer ta det lugnt med det här och det får ta den tid det tar oavsett om det innebär att jag får tävla endast hoppklass i flera år!

Tröstar mig lite med att Penny å andra sidan inte verkar bry sig alls. Hon skuttar glatt ned för nedfarten så där förutser jag inte alls några problem. Eller ja problem och problem, tror det kan komma att bli lite svårt att få fröken att stå still men det är en helt annan femma :tongue: