I söndags var det första ridhusträningen för den här vintern och vi fick förstås börja med att flytta hindren. Jag har ju bytt klubb från Väsby till Bro-Håbo och det här är första gången jag är med på deras träning. Lite skönare att det i stället för 50 min nu tar 20 min att åka till ridhuset

Jag tog bara med mig Juno denna gång då hon var i störst behov av aktiv träning och lite ensam tid med mig. Kommer nog annars göra så att jag tar med två hundar varannan gång då vi kör övningar. Blir mer tid för varje ekipage då så då passar det med två stycken samtidigt. Det kommer då mest bli Ture då bebisträning för Penny är svårt i ridhuset och ska också erkänna att jag inte ser fram emot all sand hon skulle få i pälsen

Den här gången byggdes en klass två agility bana och Juno kör ju ännu inte kf så jag delade upp banan i tre delar och belönade istället för att köra kf hindren. Det gick både bra och dåligt. Jag gillade hennes attityd då hon var på och glad, men inte övertänd, och försökte lyssna! Sen kan jag ibland bli lite fundersam över att hon inte tar linjer och om jag försöker springa ifrån henne för långt så struntar hon i att hoppa och springer runt hindren för att komma i kapp. Förhoppningsvis är det en mognadsfråga för jag måste kunna springa i förväg. Som det var nu var det helt omöjligt att göra en av bitarna av banan då jag inte kunde lämna henne tillräckligt långt i förväg och då inte hann fram till svårigheten längre fram. Jag lyckades till slut lösa det med ett sådär fungerande bakombyte men det kändes inte optimalt!

Tar främst med mig vårt samarbete hem från den här träningen. Juno var så glad och uppmärksam och ville verkligen jobba! Så är inte alltid är fallet. Eller rättare sagt så vill hon nog alltid jobba men ibland uppstår missförstånd oss mellan och inget funkar till slut. Så när man får en sådan här träning så får man komma ihåg den nästa gång det blir jobbigt och då påminna sig om att Juno faktiskt alltid försöker göra sitt bästa

Länge sen jag bloggade då känslan helt enkelt inte infunnit sig och jag har därför lagt min tid på annat. Mycket träning med Juno har det bland annat blivit och idag var det debut på Märsta-Sigtuna BK. Jag ville starta främst för att se hur hon skulle reagera i en tävlingsmiljö och som jag misstänkte var det inte lätt för henne. Hon blir lätt väldigt fixerad när hon ser en agilityplan och är det dessutom bc hon ser köra så kan hon bli helt blockerad. När det händer på träning så platsar jag henne en stund och så släpper det, på tävling är det förstås inte möjligt så vi måste hitta en rutin som fungerar för oss. Titta på innan kommer t.ex. inte vara möjligt och jag får försöka komma så sent som möjligt till start. Försöka få henne att fixera på mig kommer jag också få kämpa med då varken jag eller eventuell leksak smäller lika högt som att titta på agility verkar det

Så när vi väl stod på startlinjen så kände jag redan där att hon inte var med mig utan mest bara råkade stå bredvid mig. Hon satt kvar fint i starten, det tar jag med mig som en positiv upplevelse, och sen exploderade hon över hindret och förbi slalom som var hinder nr 2. Valde i alla fall att gå vidare och kom ända till en tunnel där det blev fel ingång och när jag då försökte få henne att göra rätt så tog honsamma tunnel tre gånger. I det läget gick jag av för då hade hon verkligen fastnat i fel beteende och vi hade noll kontakt kändes det som. Jaja, nu vet jag vad jag har att jobba med i alla fall!

Tyckte det var en trevlig bana och kommer det ut en banskiss ska jag bygga den som träningsbana tänkte jag. Tror absolut att Juno kan komma runt den utan större problem på träning så det ska bli kul att testa. Juno kan faktiskt en hel del och är duktig, jag måste bara förstå hur jag ska hantera henne i skarpt läge. Mitt fina hjärta

Penny fick följa med till tävlingen och träffade där sin kullbror Aston. Aston är STOR, säkert minst 3-4 cm högre än Penny! Helene mätte förresten Penny med mätsticka i onsdags och hon är 36.5 cm hög. Storleksskillnaden verkade inte störa dem då de lekte med varandra. Vet inte om de känner att de är släkt eller om de helt enkelt gillar att leka med en annan pudel i samma ålder