Penny visade redan från början att hon hoppade med helikopter teknik. Dvs rakt upp alldeles före hindret och så rakt ner strax efter. Vi har inte hoppat mycket förstås, hon är nu 10 mån, men jag tyckte att det var lika bra att försöka få ordning på det så fort som möjligt. Så jag bokade tid med Eva-Marie Wergård.

Väl där så tyckte inte hon att det var riktigt så illa som jag beskrivit det och det höll jag med om. Tror det är för att jag lärt Penny springa mot godisskål och då hoppar hon bättre! Hur som helst så fick vi titta på tre olika övningar vi kan börja med så fort hon växt till sig. De första två är klassiska hoppteknikövningar och den sista handlade om att kunna svänga bra runt hinderstöden från olika vinklar. Tror verkligen att det kan bli bra med tanke på att man kunde se på de få repetitioner vi gjorde att det blev aningen bättre, och att hon faktiskt verkade försöka :-)

Jag är jättenöjd med timmen och de verktyg jag fick med mig. Vi pratade också lite om olika stilar hos olika raser och kom fram till att pudlar relativt ofta har lite dålig hoppteknik. Går ju inte att säga exakt vad det beror på men att många pudlar har en upprätt kroppshållning främjar inte smidigheten. Det blir ännu mer tydligt om du tittar på small och jämför dvärgpudlar med shelties. Milsvid skillnad i hur tight de kan svänga! Då kom en annan intressant sak upp, nämligen hur tight man ska lära sin hund att svänga. Kanske är det så att om din hund inte är supersmidig, och då måste sakta ned för att klara en tight sväng, så tjänar du på att låta den göra vida svängar. Intressant och ska bli kul att se hur det går med Penny!

Är i alla fall så nöjd med hjärtat! Hon är alltid ivrig och glad när vi tränar och tror att hennes energi kan bli super till agility!

I fredags åkte vi till Dalarna för att vi på söndagen skulle fira min farfars 90-års dag med släktkalas. 90 år är förstås en väldigt hög ålder men farfar är extremt pigg för sin ålder och har aldrig legat på sjukhus, eller för den delen haft någon åldersrelaterad krämpa. Farmor har däremot inte varit lika frisk, trots att hon är 8 år yngre, utan har fått flera mindre stroke och låg för tillfället på en rehabavdelning på sjukhuset. Vad vi förstod var det visserligen en del jobb kvar innan hon kunde få komma hem men ändå inte så allvarligt. När vi sedan åt middag hos mina föräldrar på fredagskvällen så ringde min farbror och berättade att hon blivit hastigt sämre och att han och farfar hade varit in och hälsat på. Vi bestämde oss för att åka dit på lördagsmorgon så när vi vaknade så ringde mamma till sjukhuset och de berättade då att hon fått en propp i lungan och förmodligen inte hade långt kvar. Vi hann sen aldrig dit utan hon somnade in medan vi var på väg.

Människor lever inte hur länge som helst, och det måste man acceptera, men det hindrar förstås inte att man blir ledsen när någon går bort. Jag har alltid haft ett nära förhållande till farmor och farfar då jag varit mycket med dem under min uppväxt och alltid hälsat på när jag haft tillfälle. De hade ju inte valet att besöka mig hur som helst då jag de senaste åren bott så långt borta så det var alltid självklart för mig att jag åkte dit när jag var uppe i Dalarna. Glädjen det ger att besöka någon som man vet verkligen uppskattar att man kommer är värd så mycket att det inte går att beskriva. Jag kommer därför sakna farmor något oerhört och det känns inte roligare när man tänker på stackars farfar. De hade varit ett par i 65!!! år. Tänk att förlora den man levt med så lång tid.

Så lördagen bjöd på sorg men vi beslöt oss ändå för att träffas på söndag då det kändes rätt för farfars skull. Vad han behövde var sällskap och annat att tänka på, inte att sitta ensam hemma på sin 90-års dag och sörja sin fru. Det blev en fin dag trots allt, vädret var vackert, alla hade så trevligt så möjligt under omständigheterna och framför allt var farfar glad över att hans familj var där med honom

Maj är ingen vidare rolig månad i år. Jag jobbar tre av fem helger och de två jag inte jobbar ska vi till Gotland respektive Dalarna. Så tävla kan vi glömma! Får vara glada om vi åtminstone hinner träna då det är mycket annat som kräver tid just nu 

I morgon kväll åker vi till Gotland där vi ska gå på Roberts farmors begravning. Inte någon vidare rolig anledning att åka dit precis. Penny får åka båt för första gången så hoppas det går bra. De andra hundarna är veteraner vid det här laget och jag brukar lämna dem i bilen då de har det lugnast där. Den här gången har vi förstås bokat djurplats så Penny kan följa med upp. Tycker hon är för liten för att sitta i bilen själv så länge.