Varje gång jag känner att ”nej nu orkar jag inte mer” så gör Terror något totalt överraskande och jag känner mig helt såld på min underbara hund igen! Idag tog jag med både honom och Ture och åkte till klubben i tid så jag skulle hinna träna lite innan grundkursen. Jag lät Terror först bara köra rakt fram så han fick springa av sig lite och sen hade jag planerat för slalomträning. Placerade däcket framför slalom och startade där genom att skicka Terror framåt med mig efter. Jag tänkte mest på skoj efter några ggr att jag provar med ett bakombyte mellan däck och slalom så jag hamnar på höger sida. Vad gör Terror då? Han drar iväg och tar alla 12 pinnarna med mig snett bakom på höger sida

Jag fattade först ingenting och bara stod och gapade för det här har vi jobbat och tråkat med i nästan ett år och hittills har han alltid gått ur ungefär vid fjärde pinnen då han upptäckt att jag inte är där han tycker att jag borde vara. Jag provade för säkerhets skull fler gånger och han gjorde det 3-4 ggr till innan jag bestämde mig för att sluta så det inte blev fel! Visst det kanske kan låta futtigt för jag måste nog alltid få till ett bakombyte före för att det ska funka men för mig är det helt underbart. Bara att hoppas att det här håller i sig och fortsätter funka. Kanske var det så enkelt som att han behövde en paus från träningen? För vi har inte tränat på ungefär två veckor nu. Det här är verkligen något jag kan glädja mig åt ett tag och känna att vi faktiskt uppnått något bra tillsammans

Jag får börja med att tacka för stödet efter mitt förra inlägg! Det värmer att få uppmuntrande kommentarer Sedan får jag förklara mig lite tror jag. Ja jag är medveten om att det går ganska fort och att jag kanske ser säker ut men säker är det sista jag är och vi kan göra snabbare och smidigare! Har analyserat loppet lite och jag är på fel sida när Terror kommer ut ur korta blå tunneln och det blir därför fel handling på efterföljande två hopphinder vilket i sin tur leder till att jag hamnar på fel sida på tillbakavägen och tar långhoppet i stället för tunneln igen vilket då diskar oss. Så jag kanske inte ser virrig ut när jag försöker reda upp situationen men det är inte min ursprungliga plan och absolut inte bästa vägen på nåt sätt!

Sedan handlar det mycket om min attityd mot Terror vilken jag måste jobba på då jag på sista tiden mest känt att han är jobbig och inte gett honom några vidare chanser. Tyvärr så blev jag väldigt besviken när kontaktfälten inte funkade fast vi lagt ned så mycket tid på dem och det påverkade mig mycket. En annan sak som jag upptäckt att jag gör är att jämföra Ture och Terror, då menar jag mest i det dagliga livet, och det utfaller i stort sett aldrig till Terrors fördel vilket så klart varken är sant, rättvist eller schyst! Där krävs en massiv skärpning från mig! De är två totalt olika individer som måste behandlas utifrån det och jag måste se det positiva med båda och inte tycka att något är negativt för att den andra gör något annorlunda. Nej från och med nu ska jag ta Terror för vad han är och glädjas åt de framgångar vi har och uteblir de så får jag se det positiva i det lilla. Klart att vi alltid gör nåt bra i varje lopp även om det i stort är total katastrof. I det loppet från Örebro så är jag jättenöjd med att Terrors fina slalomingång! Inte längesedan han aldrig skulle hittat ingången på den om jag så lyft dit honom

Låter fånigt men positivt tänkande får bli min ledstjärna ett tag framöver och jag ska verkligen anstränga mig för att tänka minst en positiv sak innan jag börjar tänka på vad som var mindre bra!

Visserligen en vinterbild men tycker Terror ser så glad ut när jag lyckas fånga honom mitt i hoppet!

Idag har vi varit i Örebro och tävlat. Åkte redan vid kvart i sju i morse och hade lyckats klämma in mig och vovvarna samt Charlotte och vovvarna i fina Toyotan! Anna och Helene hade redan åkt så tältet var uppfällt och klart när vi kom fram. Resultaten uteblev dock. Jag körde ju bara hopploppet och ärligt talat kändes det inte alls bra vare sig med mig eller Terror innan loppet. Kände inte att jag hade koll på banan, vilket jag inte haft några problem med på ett tag nu, och Terror kändes virrig och ofokuserad. Vilket för den delen ofta är fallet nu för tiden då det känns som vi inte klickar längre utan bara missförstår varandra Vi diskade oss mycket riktigt men inte på det som jag tyckte var svårigheterna med banan utan på en klantmiss mot slutet där jag tar långhoppet igen i stället för tunneln som ligger bredvid. Terror skötte sig helt ok men han är som sagt inte speciellt följsam och vi får stoooooooooora svängar vilket skulle kostat massa tid.

Vet faktiskt inte hur jag ska göra för att få bättre samarbete mellan oss för just nu känns det inte som nåt riktigt funkar och även om vi tränar så kommer vi ingenstans. Kontaktfälten har jag gett upp och det får vara så för jag har ingen lust att bli besviken igen. Det som däremot oroar mig är slalom, vi är inte ens i närheten av ett fungerande högerslalom och vad ska vi då  i trean att göra? Har tränat det länge men Terror har inte tillräckligt mycket fokus för att kunna jobba framåt utan mig och även det verkar nästintill omöjligt att lösa. Så ja, ibland känns det rätt motigt och jag undrar om det verkligen är värt det.