Blindbytet i starten kändes lite konstigt men annars kändes blindbytena super!

Här har jag Tures favoritpipis i handen och piper lite hela tiden, snacka om att han springer!!!

Nöjd med att Ture börjat förstå långa armen. Det släppte på kursen för Veronica Bache då vi kom på att om jag pekar ordentligt och säger ordet för hindret EN gång så funkar det! Säger jag ordet fler gånger blir han nämligen osäker och gör inte rätt. Väldigt trevlig upptäckt!

Ture och jag tränar för tillfället bara fart och jag försöker få fram så mycket glädje som möjligt hos Ture. Gick för nån vecka sen en kurs för Eva-Marie Wergård som hon kallar FART. Det var intressant för där fick vi göra samma sträcka hinder men med mig i olika positioner. Det var faktiskt så att Ture sprang ungefär lika snabbt oavsett vart jag befann mig och gjorde sitt bästa för att hålla den fart jag höll. Så har det inte varit förut utan han har snarare saktat in när jag ökat så det var kul att se. Fick också några tankar om belöning som kändes mycket vettiga för Ture. Det handlade om att man alltid bör belöna en svår motiverad hund men gradera belöningar så att det blir en mindre åtråvärd belöning om han inte gör helt rätt. Praktiserade det idag när vi tränade och faktiskt funkade det bra! Tränade fullt slalom och gick han ur eller missade en pinne, vilket hände ett fåtal gånger, fick han en godisbit och gjorde han ett korrekt slalom blev det pipis. Han sprang som sjutton och gjorde jättefint slalom flera gånger än vad som är normalt för honom så det kommer jag fortsätta med 

Juno tränade hopphinder och tunnel. Vet inte riktigt hur jag tyckte det gick. Hon gör rätt men det känns inte som vi har så bra samarbete just nu, hon flamsar en del och jag får säga till henne att skärpa sig. Det gör hon då men det är väl knappast så jag vill ha det. Vill förstås att hon ska samarbeta med mig för att hon tycker det är kul, inte för att jag tvingar henne. Hmm, ska prova en annan approach nästa gång och se hur det går! Här är en liten film:

Juno fick träna fotposition och gående. Det går framåt och hon har förstått hur man ska sitta i förhållande till mig. Jag kan nu rotera motsols och hon flyttar bakdelen in mot min sida på vad jag tycker ser ut som ett bra sätt. Gå är svårare då hon lätt tappar fokus och hamnar för långt fram. Sen fick hon också springa tunnel och hoppa hinder på bebishöjd. Faktiskt så försökte hon sig också på sin första tjuvstart! Det har hon inte gjort tidigare men nu verkade leksaken jag slängde efter hindret väldigt lockande och hon reste sig upp. Fast hon satte sig lika snällt igen när jag sa till och sen satt hon kvar även om det ryckte lite i kroppen

Hur som helst så var jag och Juno på tävlingslydnadskurs för första gången Det är en kortare kurs på fyra gånger vilket känns bra för mig som känner mig osäker på om det är något för oss. Tycker jag sen att det är jättekul så kan jag gå vidare med fler kurser.  På kursen började vi med sitta i rätt position vid sidan, inkallning och ta apporten. Vi fick också börja lite med liggande och stående samt fick tips på hur vi ska träna in det på ett roligt sätt.  Tror säkert vi ska lyckas lära oss de där sakerna bara vi tränar tillräckligt, det enda problem jag sett på de få träningstillfällen vi fått till sen i torsdags är att Juno inte verkar gilla att bita i apporten. I början tog hon den men nu vill hon helst bara nosdutta den så det får vi jobba med verkar det. Gillade att vår kursledare ville att vi skulle lära in allt med glädje och låta hunden leka fram beteenden! Tyckte faktiskt överlag att det var rätt roligt och det är alltid kul att träna med Juno vad det än gäller så det här ska vi fortsätta med

Ture har förstås tränat agility under veckan och på torsdagskväll var vi på en träningstävling på Bro-Håbo. Där lyckades vi faktiskt vinna både hopp- och agilityklassen så det kändes bra. Ture var riktigt fokuserad och verkade ha roligt. Precis den känslan jag verkligen vill ha fram på tävling men som verkar så svår att uppnå. Kanske är det för att jag inte kände någon som helst press utan bara gjorde det för att det var kul? Sånt känner förstås Ture och reagerar efter. Kul hade vi i alla fall och det behöver man verkligen ha tillsammans för att komma vidare

Jag och Ture håller förstås fortfarande på med gungan och så tränade vi slalom. Det här med gungan är bara att köra med mängdträning så att han till slut fattar att det faktiskt inte är farligt. Verkar hittills vara den enda metoden som funkar någotsånär! I slalom började vi fila på att jag ska kunna springa ifrån honom. Han är nämligen bra på ingångar men att göra färdigt om jag försöker springa före för att göra ett byte är han inte alls med på och det vill jag förstås kunna göra. Så efter lite tips och hjälp från Anna så tog det sig faktiskt lite på bara ett fåtal gånger så den vägen ska vi definitivt fortsätta på Det svåra är bara att det kräver träningskompis då man ju inte ser ordentligt vad hunden gör när man är framför! Vi gjorde nämligen så att vi tog fyra pinnar och så sprang jag så fort jag bara kunde medan Anna tittade om han gjorde rätt. Gjorde han rätt så sa hon bra och jag slängde leksaken. Var riktigt imponerad för oj vad han sprang!! Förut har det varit så att han inte sprungit fortare oavsett hur mycket jag sprungit på men nu verkar det ha släppt. Faktiskt sjukt nöjd med honom under hela träningen idag för han bjöd verkligen till och sprang fort hela tiden. Så roligt att se att när jag sänker kraven så är det roligare för honom och han vill verkligen vara med. Kommer kanske bli en snabb agilityhund av honom också en vacker dag

Juno var förstås också med och låg snällt och tittade på. Är väldigt nöjd med att hon är tyst när hon tvingas titta! Jag band fast henne så hon inte frestades att springa iväg men att hon ändå låg så snällt känns bra. Speciellt när det var så många hundar runt omkring som det var idag! Kom någon av valparna fram till henne så tog hon förstås chansen att röja men var de inte på henne så var inte hon på dem och det nöjer jag mig med än så länge. Försökte mig också på lite cirkelträning men det var för svårt för damen med så mycket störning runt. Hon försökte men koncentrationen var splittrad och svår att hålla. Sen skulle vi avsluta med en kort promenad och jag försöker mig på nolltolerans på dra i kopplet just nu så den promenaden tog lång tid men lång i avstånd var den då rakt inte! Även där brister fokusen när det är andra hundar än Ture i närheten. Hon går fint och har kontakt en microsekund för att sedan helt glömma mig när någon av de andra hundarna går förbi. Det är inte lätt att vara tonåring med hormoner överallt, tur att jag är rätt envis :tongue:

I morgon bär det av till Rättvik för två dagars tävling! Jag ska samåka med Cili upp och förmodligen Cili och Annelie hem. Charlotte, Anna och Helene ska vi sedan dela boende med. Blir två rum på vandrarhemmet för oss 6 och våra sammanlagt 14 hundar Sen så är även Annica, Emma och Åhza där så det blir en riktig Väsby träff! Mitt mål med tävlingarna i helgen är att prova med olika belöningar för att se hur Ture reagerar och hoppas förstås att jag lär mig något. Vinna känns inte lika viktigt som bra samarbete just nu så väljer att fokusera på det. Ska för den skull inte mesköra heller utan försöka vara så offensiv som möjligt!

Vi pratade motivation också, känns som jag inte gör så mycket annat just nu, och jag tror verkligen att de flesta av våra problem är en följd av hans brist på motivation. Så innan jag lyckas hitta nåt nåt speciellt som han verkligen älskar är det svårt att höja motivationen. Det får vi jobba vidare på och jag tänker fortsätta prova olika leksaker och godis för att hoppas att jag en dag hittar nåt riktigt speciellt för min superspeciella kille

Sen hittade jag den här filmen på mig och Terror i Skutskär. Han river flera hinder och jag vet inte hur många fel vi får men den får mig ändå att bli glad för det är sån agility jag vill köra. Snabb, offensiv och rolig! Dit vill jag komma med Ture, och förstås så småningom med Juno!

Jag vill börja med att säga att Ture kan alla hinder och jag tycker, om jag får säga det själv, att jag förutom kontaktfältshindren faktiskt gett honom en bra grundträning. Det jag misslyckats med är att få honom att förstå att man alltid gör klart ett hinder och alltid utför det i högsta möjliga fart oavsett omständigheter. Igår gick han t.ex. ur slalom när det var tre pinnar kvar och det gjorde han bara för att jag var på väg att stoppa handen i fickan där pipisen låg. Han är alltså mycket mer intresserad av att leka med leksaken än att göra hindret rätt.  Det är ju inte så bra men om man vänder på det så borde man å andra sidan lätt kunna få honom att göra det man vill bara man använder rätt metoder.

Så idag har jag pratat motivation med Anna och förstås funderat själv. Så här får det blir: Ture kommer hädanefter belönas endast när han verkligen gör sitt yttersta, halvdana försök belönas inte alls och upprepas det så kan det leda till att man hamnar i buren och matte i stället tar fram Juno. Avundsjuka brukar kunna ge bra resultat! Leka får man inte göra före eller i anslutning till agilityträning, matte ska vara det enda roliga man har där och där ska man ha full fokus. Det här kommer inte bli helt lätt för Ture har stark egen vilja och går jag för långt så kommer han helt strunta i mig i stället för att fokusera bättre men det är det enda jag tror funkar.  Tror också att om jag bara är konsekvent så kommer Ture fatta för smart är han!

Det enda problemet nu är vädret! Sånt här kräver att man tränar ofta och kort och i dagens läge är det inte möjligt. Inte kul att vakna till snöstorm igen

En sån här har Juno men den är köpt till Terror så den är väldigt liten. Måste hitta en större någonstans, kommer bara inte ihåg vart jag köpt den!

Sätter in en bild på Tures favoritleksak också, denna modell är den enda som verkligen får fart på honom! Går här hemma under namnet ”Pipisen”