Nej inga fler agilitylopp för oss på ett tag! Tänker så klart fortsätta träna på kontaktfältshindren men inte tävla, jag blir bara besviken och det bygger verkligen inget bra samarbete mellan oss varken i agility eller övriga livet. Får väl se hur det ser ut i framtiden men just nu är det vad jag känner är rätt för oss. Jag blir nämligen bara mer och mer irriterad på Terror pga detta och ett sånt förhållande vill jag inte ha till min hund, och då speciellt inte med tanke på att han faktiskt inte kan hjälpa det. Jag har gjort fel från början och har man en hund som Terror så är det inte lätt att reda ut saker. Han är envis och fastnar oerhört lätt i beteende mönster som är nästintill omöjliga att bryta. Har man inte haft en hund med sånt temperament kan man inte förstå hur det fungerar så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att det just nu inte är någon idé att försöka reda ut det här.

Nu ska jag vara lite mer positiv och berätta att Terror var superduktig i kväll. Han fick följa med på grundkursen i agility och sitta vid sidan av plan. Jag hade efter tips av Anna tagit med hans korg i stället för buren och vet ni han satt där hela kvällen! Jag är så stolt så jag nästan spricker Visst han pep lite, men så länge han inte tokskäller så är jag nöjd, och han reste sig två ggr, men gick tillbaka till korgen efter tillsägelse, så det var långt över förväntan. Det där med korgen i stället för buren gick ut på att han skulle känna att han hade en uppgift i stället för att bli instängd mot sin vilja och det verkade ju fungera alldeles utmärkt

Ture tränar vidare på kontaktfält och slalom med 2×2 metoden jag har bara inte hunnit filma honom. Båda går framåt och jag har upptäckt att om jag bara peppar honom lite så går allt så mycket bättre och snabbare. Han är liksom ingen dvärgpinscher som man måste ägna all energi åt att lugna ned utan här är det positivt peppande som gäller

Förresten så kan jag ju tillägga att det inte bara är min dvärgpinscher som funkar så. Amanda och Vincent startade två hundar före oss i söndags och som uppvärmning stod vi båda två vid starten med hundarna sittande framför oss samtidigt som vi matade dem med godis för att få dem lugna! Sånt är livet med en pinne!