Kontaktfälts ångest

Jag har ända sedan Terrors dagar haft viss ångest över kf:en och tyckt att det är sådär kul att tävla agilityklass. Ursprunget till detta är förstås alla misstag jag gjorde med Terrors träning och att hur jag än försökte träna om och jobba så fungerade det aldrig på tävling. På träning kunde han till slut göra fina kf men det är lätt att glömma då det aldrig syntes när det gällde.

Med Ture har det inte haft så stor betydelse för han har aldrig sprungit så fort att han behövt ha självständiga kf. Jag har alltid varit där och hållit honom i handen. Så där undvek jag min ångest genom att liksom kringgå problemet och inte träna så mycket. Fast till mitt försvar kan jag säga att vi ägnat sommaren åt att träna om gungan, som han alltid gjort sakta och ovilligt, och att jag är till viss del är stärkt av att det fungerat så bra som det gjort. Det känns faktiskt väldigt skönt när saker börjar fungera :smile: Känns också som det stärkt Ture massor, så bara bra effekter. Där tackar jag också min bästa träningskompis Isabel som hjälpt mig massor med det!

Nu sitter jag tyvärr där igen då det visat sig att osäkra Juno tycker det är läskigt med smala saker man ska gå på och jag känner mig då tyvärr inte peppad utan snarare var första tanken att: ”jag skiter i agilityklass och kör bara hoppklass”. Ska förstås inte göra det men så känns det ibland :sad: Det största problemet är gungan då det där förstärks extra av ljudet och rörelsen. Så bara att lyckas förstärka upp den till nåt roligt är ett stort jobb som kommer ta mig mycket tid misstänker jag. Kan iofs vara så att det helt plötsligt släpper, för det har hänt med andra saker, men det törs jag inte riktigt tro på. Vi har förstås börjat och trampa lock kan hon, och ställa sig längst ned på kf:en, om jag lyfter henne, fattar hon men att gå över är en annan femma. Jag kommer ta det lugnt med det här och det får ta den tid det tar oavsett om det innebär att jag får tävla endast hoppklass i flera år!

Tröstar mig lite med att Penny å andra sidan inte verkar bry sig alls. Hon skuttar glatt ned för nedfarten så där förutser jag inte alls några problem. Eller ja problem och problem, tror det kan komma att bli lite svårt att få fröken att stå still men det är en helt annan femma :tongue:

 

Mål 2012

Ture
Ture tycker om att träna med mig men som jag upptäckte förra året så är tävling inte så uppskattat. Speciellt inte i vad han uppfattar som svåra klass 3. Så den här säsongen tänkte jag satsa på att hitta ett small lag till honom. Han är stabil så jag tror verkligen att han kan göra en bra insats där han inte behöver vara snabbast. De banorna är också ungefär vad han tycker är ok! Han får också fortsätta vara husses speciella favorit och min bästa sängvärmare :-)

Juno
- Junos enkla mål är att tävla så mycket agility som möjligt. Hon är duktig på träning men vi behöver tävlingsrutin då hon lätt blir för upphetsad och slutar lyssna. Trots det så siktar vi på åtminstone klass 2 innan säsongens slut!
- Ska också starta någon rallylydnadstävling eftersom jag tycker det verkar vara en kul tävlingsform och då ska vi förstås bli godkända!
- Lydnaden känner jag mig kluven inför. Juno är förutom ettans apport mer eller mindre klar för start men jag känner mig inte så lockad så jag väljer att inte sätta start där som mål. Får se vad jag känner för helt enkelt!

Penny
- Penny blir 18 månader i slutet av juli och mitt mål med henne är att hon ska ha startat klass 1 innan säsongen är slut!
- Tänker också försöka få till start i rallylydnad men fröken måste mogna lite först. Koncentrationsförmågan är ännu inte den bästa ;-)
- Så blir det förstås utställning men det sköter Leone. Blir massa pälsvård för mig bara!

Övergripande för alla tre är också att vi ska ha kul. Jag tycker det är det viktigaste målet då jag inte förstår meningen med att vinna om vi inte haft roligt tillsammans på vägen dit :-)

Träningsdate med massa pudlar

Foto: Gunn Storgårds
Mormor Malva, Mamma Monya och Penny!

Idag har vi varit på Rallylydnadsträning med en massa pudlar! Där var Pennys mamma,  morfar, morfars mor,  och diverse andra släktingar. Samt förstås deras ägare :smile: Penny tränar än så länge inte Rallylydnad men vi övade kontakt, sitt kvar och gå fint vilket jag tycker hon gjorde bra trots alla roliga hundar runtomkring. Det vi lägger mest krut på just nu är sitta kvar och är jag ordenlig och håller mig till de låga krav hon än så länge behöver så klarar hon sig bra tycker jag. Sen fick hon leka med de andra pudlarna i en stor inhägnad och det tyckte hon förstås om!

Juno fick träna lite Rally men eftersom hon löper just nu så är hon inte helt enkel att träna med. Hon blir väldigt lätt låg om det blir fel, och är dessutom ganska virrig, så alltså inte bästa utgångsläget. Fick i alla fall till ett fint fotgående och hon börjar förstå kommandot gå bakom så lite bra gick det i alla fall!

Ture kan inget annat än gå fint med ögonkontakt och jag har inga planer på att starta honom i Rally heller så jag klickade lite handtarget bara för att han ska få känna sig delaktig och duktig. Han är ju inte så social så när det blev lekstund fick han vara kvar i bilen då han inte skulle uppskattat att rusa runt med så många okända hundar. Juno fick förresten inte heller vara med då det dels var några hanhundar, med tanke på löpet, och dels så är hon otroligt beskyddande mot Penny. Är någon elak mot Penny, och det krävs inte mer än att nån skäller på henne, så är Juno genast där och nafsar efter den andra hunden. Inte så trevligt och vill inte ha något bråk första gången man träffas så lika bra att hon inte fick vara med! Tror att Juno skulle kunna tänkas uppskatta att leka med den bruna storpudel tiken Stina som var med på träningen så hoppas hon får chansen en annan gång.

 

Foto: Gunn Storgårds

Fin bild där Penny syns bra och jag inte alls :biggrin:

 

Spårat

Idag har vi varit i skogen och spårat med Isabel och pudelpojkarna. Det är trevligt att vara i skogen och vädret kan vi inte klaga på, lite grått men lagom varmt och skönt.

Juno har lite svårt att avgöra vad jag vill att hon ska göra när vi ska spåra. Hon är van att vara till lags, dvs göra vad matte bestämt, och att då helt plötsligt ta eget initiativ är inte helt enkelt för henne. Så målet är att få till ett ord på spåra så hon fattar vad jag vill. Får spåra kan hon helt klart, måste bara få henne att förstå att det faktiskt är precis vad jag vill att hon ska göra :biggrin:

Ture fick en vinkel idag och det var minsann inga problem för honom. Han cirklade lite i början men när han väl kom igång så gick han fint i spårkärnan och hittade målet. Det roliga är att man ser på hans kroppsspråk att han själv tycker att han varit duktig och är riktigt stolt över sig själv :wub:

Penny var idag jätteduktig! Förra gången verkade hon mest virrig och fattade inget men idag var det annorlunda. Vi körde först att jag gömde mig och Isabel gick med Penny. Det var inga problem och man såg att hon faktiskt spårade! Sen provade vi ett kort spår med skinka i några av mina fotsteg och då skulle jag gå med henne. Det gick dock inte så bra för när jag tog över kopplet så blev hon genast fokuserad på att testa sina trick i förhoppningen att få godis. Så Isabel fick rycka in igen och gå med henne och då var det minsann inga problem, hon gick så fint så. Filmen nedan kommer från det tillfället. Sen gjorde vi likadant igen men med mig som förare och nu hade polletten trillat ned! Man kan alltså spåra även med matte och belöningen kommer i slutet av spåret :tongue:

Tre olika

Jag tycker så mycket om mina tre hundar men tänk vad olika de är och hur olika anledningar det finns för att trivas med dem :-)

Ture är anledningen till att jag fastnade för pudel och för det kommer jag alltid vara tacksam! Ture är inte alls social, skulle t.ex. aldrig gå fram till någon frivilligt, men när han väl lär känna någon är han oerhört kärleksfull. Han visar alltid hur glad han blir när jag kommer hem och blir ledsen om jag lämnar honom någonstans. Han är min bästa sängkompis och ligger alltid bredvid mig. Han visar klart hur svartsjuk han blir när jag tränar med någon av de andra men han tycker bara om att träna i lagoma doser och då är han glad och aktiv. Det negativa kommer sedan när vi kommer till tävling. Ture gillar inte miljön med så många hundar och mycket folk så hans självförtroende sjunker och han blir försiktig och långsam. Så jag har inte tävlat honom mycket på sistone, han har bara fått träna och vara.

Juno är Juno och social är hon väl inte direkt heller, hälsar en gång och så är det bra med det. Bästa sättet tycker jag! Hon är rolig att träna med, även om jag inte alltid förstår mig på henne, och nu börjar vi äntligen komma någonstans. Hon är oerhört känslig för mitt humör vilket kan vara både bra och dåligt! Dåligt är att hon blir väldigt stressad om jag blir nervös eller beter mig annorlunda, vilket är lätt hänt på tävling. Trevligt är att om jag är nere eller ledsen så är det Juno som kommer och tröstar genom att sätta sig nära och bara vara :-)

Penny är en motsats i sig! Hon gör saker så man kan bli alldeles galen på henne, främst då stjäla mat så fort tillfälle ges, men samtidigt är hon så himla söt. Hon är alltid glad och tycker att folk är det bästa som finns, gör vad som helst för en godis och är så pigg hela tiden :-) Man blir glad bara av att Penny är Penny och det är onekligen en super egenskap!