Vi fick inga pinnar men var snubblande när i hoppklassen. Där var det tyvärr jag som ställde till det Gjorde ett riktigt dåligt framförbyte och stackars Ture försökte verkligen hoppa hindret jag visade men tyvärr så fick han med sig bommen med bakbenen. Vi tappade båda koncentrationen och det ledde till att han sprang förbi däcket och sen när jag skulle ta om så hoppade han tillbaka. Tror faktiskt aldrig Ture rivit tidigare så tror det störde honom rejält och jag tänkte mest på att hoppas han inte gjorde illa sig. Hade jag bara tagit oss i mål så hade vi fått pinne för det var bara suveräna PapilLonestars som gick runt. Tråkigt men så är det ibland med marginalerna.

I agilityloppet fick vi massor av fel, huvudproblemet var att Ture gick ur slalom sista pinnen och då gick det ju massor av tid på att göra om eftersom man nu måste ta hela slalom. Fick en klantig vägran också då jag trängde honom förbi ett hinder. Hmm, ja jag har tränat mycket mer med Juno än Ture på sista tiden så jag har tydligen lite problem med timingen! Så nu får vi träna lite till nästa tävlingar, fast inte för mycket för då tröttnar han ju.

Här har vi film på hela laget och båda klasserna i en film:

Jag är i alla fall nöjd med Tures fart Han var väldigt på och rolig att springa med även om jag måste säga att han i första loppet var väl ofokuserad. Han visade i alla fall att han kan även om matte ställde till det denna gång!

Idag har vi varit och tävlat agility. Juno har jag än så länge inga förväntningar på då hon blir så pass stressad i tävlingsmiljö att jag är glad om vi gör nåt bra. Mycket riktigt så var det högljutt och stökigt inne i ridhuset så det gick som det gick. Fast ska säga till Junos försvar att det faktiskt känns som att det var jag som förstörde. Jag försökte köra hålla handen metoden in i slalom och det ledda bara till total förvirring för stackars Juno och hon ballade ur helt. Kan inte låta bli att undra hur det blivit om jag i stället vågat och låtit henne sköta sig själv! Jaja, hon tog mitt fram kommando senare i banan så det tar jag med mig som bra

Ture fick sen köra agilityklass och vi fick tydligen tio fel. Jag vet att vi fick fem fel då han hoppade kontaktfältet på balansen men vart de andra felen kom ifrån vet jag inte. Fick höra av en åskådare att han hoppade gungan men det tyckte inte jag att han gjorde så känner mig osäker. Film blev det ingen heller så kan inte kolla. Fast känns väl lite smått oviktigt, fem eller tio fel är lite skit samma då man inte får några pinnar hur som!

Körde även banan med Juno och där var det mycket svårare. Hon springer ifrån mig direkt och är fortfarande inte så säker att jag kan styra på det avståndet. En gång fick vi i alla fall till hela raksträckan genom fjärrdirigering vilket gjorde mig riktigt stolt över brun

Vi är också anmälda till vår första tävling vilket blev Kista den 15:e april. Det är då fortfarande gammalt kvalår men det är så nära hem och vi tänkte det kunde vara kul att komma igång tillsammans.

Namnet då? Ja vi verkar vara en fantasilös samling så det enda förslaget var Supernollorna så då fick det bli det

Juno blev störd av ett rätt högt bangandet, det var en stor dörr som for igen så det ekade i hela ridhuset, innan start så var lite orolig över hur det skulle sluta. Så hon ville inte leka innan start men tog godis i alla fall så det var bara att ställa upp oss. Faktiskt så gick det lite över förväntan ändå för vi tog oss förbi svårigheten innan samarbetet ramlade ihop Sen blev det okoncentration och det slutade med cirklande av hinder. Men jag tar med mig det positiva i det samarbete vi hade i början och jobbar mot att vi ska orka tillsammans hela vägen

Ture var inte alls med på noterna i första starten, agilityklassen, och körde sin egen bana. Typiskt beteende från honom när vi inte tränat så mycket tillsammans så jag var inte så förvånad. I hoppklassen hade han bestämt att jag kanske ändå var lite kul och valde att samarbeta så den klarade vi av felfritt. Slutade på tredje plats för det gick inte direkt så fort. Det är lite frustrerande med Ture ibland för allvarligt talat så springer jag fortare än honom och får då stå och vänta Det lustiga med honom är att han inte springer fortare om jag gör det, då saktar han snarare in mer och typ försöker lugna ned mig. Menmen jag tycker om min Ture ändå!

På vägen hem hände en trist sak med bilen. Hade lämnat av resesällskap i Solna centrum och när jag är på väg tillbaka till E4:an så dör bilen! När jag gasade så hände inget och jag stod bara helt stilla. Sen la bilen av och gick inte att starta igen. Aldrig hänt mig tidigare att en bil dött på det sättet. Så det var bara att vänta på stället på Robert som skulle rädda mig och hundarna och bärgningsbilen som skulle skjutsa bilen till närmaste bilverkstad. Kunde inte gå ur bilen för det gick inte att komma någonstans, var lite läskigt för jag var rädd att bli påkörd bakifrån. Sen så kan man ha lite åsikter om hur hjälpsamma Stockholmare är också, av de säkerligen mer än hundra bilarna som passerade var det 1! som stannade och frågade om jag ville ha hjälp. Tyvärr var det inte mycket de kunde göra för jag har automat och bogsera funkar ju tyvärr inte. Så nu väntar vi på att få höra vad det är fel och vad det kommer kosta. Känns inte kul

Med Ture har det inte haft så stor betydelse för han har aldrig sprungit så fort att han behövt ha självständiga kf. Jag har alltid varit där och hållit honom i handen. Så där undvek jag min ångest genom att liksom kringgå problemet och inte träna så mycket. Fast till mitt försvar kan jag säga att vi ägnat sommaren åt att träna om gungan, som han alltid gjort sakta och ovilligt, och att jag är till viss del är stärkt av att det fungerat så bra som det gjort. Det känns faktiskt väldigt skönt när saker börjar fungera Känns också som det stärkt Ture massor, så bara bra effekter. Där tackar jag också min bästa träningskompis Isabel som hjälpt mig massor med det!

Nu sitter jag tyvärr där igen då det visat sig att osäkra Juno tycker det är läskigt med smala saker man ska gå på och jag känner mig då tyvärr inte peppad utan snarare var första tanken att: ”jag skiter i agilityklass och kör bara hoppklass”. Ska förstås inte göra det men så känns det ibland Det största problemet är gungan då det där förstärks extra av ljudet och rörelsen. Så bara att lyckas förstärka upp den till nåt roligt är ett stort jobb som kommer ta mig mycket tid misstänker jag. Kan iofs vara så att det helt plötsligt släpper, för det har hänt med andra saker, men det törs jag inte riktigt tro på. Vi har förstås börjat och trampa lock kan hon, och ställa sig längst ned på kf:en, om jag lyfter henne, fattar hon men att gå över är en annan femma. Jag kommer ta det lugnt med det här och det får ta den tid det tar oavsett om det innebär att jag får tävla endast hoppklass i flera år!

Tröstar mig lite med att Penny å andra sidan inte verkar bry sig alls. Hon skuttar glatt ned för nedfarten så där förutser jag inte alls några problem. Eller ja problem och problem, tror det kan komma att bli lite svårt att få fröken att stå still men det är en helt annan femma

Juno
- Junos enkla mål är att tävla så mycket agility som möjligt. Hon är duktig på träning men vi behöver tävlingsrutin då hon lätt blir för upphetsad och slutar lyssna. Trots det så siktar vi på åtminstone klass 2 innan säsongens slut!
- Ska också starta någon rallylydnadstävling eftersom jag tycker det verkar vara en kul tävlingsform och då ska vi förstås bli godkända!
- Lydnaden känner jag mig kluven inför. Juno är förutom ettans apport mer eller mindre klar för start men jag känner mig inte så lockad så jag väljer att inte sätta start där som mål. Får se vad jag känner för helt enkelt!

Penny
- Penny blir 18 månader i slutet av juli och mitt mål med henne är att hon ska ha startat klass 1 innan säsongen är slut!
- Tänker också försöka få till start i rallylydnad men fröken måste mogna lite först. Koncentrationsförmågan är ännu inte den bästa ;-)
- Så blir det förstås utställning men det sköter Leone. Blir massa pälsvård för mig bara!

Övergripande för alla tre är också att vi ska ha kul. Jag tycker det är det viktigaste målet då jag inte förstår meningen med att vinna om vi inte haft roligt tillsammans på vägen dit :-)

Idag har vi varit på Rallylydnadsträning med en massa pudlar! Där var Pennys mamma,  morfar, morfars mor,  och diverse andra släktingar. Samt förstås deras ägare Penny tränar än så länge inte Rallylydnad men vi övade kontakt, sitt kvar och gå fint vilket jag tycker hon gjorde bra trots alla roliga hundar runtomkring. Det vi lägger mest krut på just nu är sitta kvar och är jag ordenlig och håller mig till de låga krav hon än så länge behöver så klarar hon sig bra tycker jag. Sen fick hon leka med de andra pudlarna i en stor inhägnad och det tyckte hon förstås om!

Juno fick träna lite Rally men eftersom hon löper just nu så är hon inte helt enkel att träna med. Hon blir väldigt lätt låg om det blir fel, och är dessutom ganska virrig, så alltså inte bästa utgångsläget. Fick i alla fall till ett fint fotgående och hon börjar förstå kommandot gå bakom så lite bra gick det i alla fall!

Ture kan inget annat än gå fint med ögonkontakt och jag har inga planer på att starta honom i Rally heller så jag klickade lite handtarget bara för att han ska få känna sig delaktig och duktig. Han är ju inte så social så när det blev lekstund fick han vara kvar i bilen då han inte skulle uppskattat att rusa runt med så många okända hundar. Juno fick förresten inte heller vara med då det dels var några hanhundar, med tanke på löpet, och dels så är hon otroligt beskyddande mot Penny. Är någon elak mot Penny, och det krävs inte mer än att nån skäller på henne, så är Juno genast där och nafsar efter den andra hunden. Inte så trevligt och vill inte ha något bråk första gången man träffas så lika bra att hon inte fick vara med! Tror att Juno skulle kunna tänkas uppskatta att leka med den bruna storpudel tiken Stina som var med på träningen så hoppas hon får chansen en annan gång.

Foto: Gunn Storgårds

Fin bild där Penny syns bra och jag inte alls

Juno har lite svårt att avgöra vad jag vill att hon ska göra när vi ska spåra. Hon är van att vara till lags, dvs göra vad matte bestämt, och att då helt plötsligt ta eget initiativ är inte helt enkelt för henne. Så målet är att få till ett ord på spåra så hon fattar vad jag vill. Får spåra kan hon helt klart, måste bara få henne att förstå att det faktiskt är precis vad jag vill att hon ska göra

Ture fick en vinkel idag och det var minsann inga problem för honom. Han cirklade lite i början men när han väl kom igång så gick han fint i spårkärnan och hittade målet. Det roliga är att man ser på hans kroppsspråk att han själv tycker att han varit duktig och är riktigt stolt över sig själv

Penny var idag jätteduktig! Förra gången verkade hon mest virrig och fattade inget men idag var det annorlunda. Vi körde först att jag gömde mig och Isabel gick med Penny. Det var inga problem och man såg att hon faktiskt spårade! Sen provade vi ett kort spår med skinka i några av mina fotsteg och då skulle jag gå med henne. Det gick dock inte så bra för när jag tog över kopplet så blev hon genast fokuserad på att testa sina trick i förhoppningen att få godis. Så Isabel fick rycka in igen och gå med henne och då var det minsann inga problem, hon gick så fint så. Filmen nedan kommer från det tillfället. Sen gjorde vi likadant igen men med mig som förare och nu hade polletten trillat ned! Man kan alltså spåra även med matte och belöningen kommer i slutet av spåret

Ture är anledningen till att jag fastnade för pudel och för det kommer jag alltid vara tacksam! Ture är inte alls social, skulle t.ex. aldrig gå fram till någon frivilligt, men när han väl lär känna någon är han oerhört kärleksfull. Han visar alltid hur glad han blir när jag kommer hem och blir ledsen om jag lämnar honom någonstans. Han är min bästa sängkompis och ligger alltid bredvid mig. Han visar klart hur svartsjuk han blir när jag tränar med någon av de andra men han tycker bara om att träna i lagoma doser och då är han glad och aktiv. Det negativa kommer sedan när vi kommer till tävling. Ture gillar inte miljön med så många hundar och mycket folk så hans självförtroende sjunker och han blir försiktig och långsam. Så jag har inte tävlat honom mycket på sistone, han har bara fått träna och vara.

Juno är Juno och social är hon väl inte direkt heller, hälsar en gång och så är det bra med det. Bästa sättet tycker jag! Hon är rolig att träna med, även om jag inte alltid förstår mig på henne, och nu börjar vi äntligen komma någonstans. Hon är oerhört känslig för mitt humör vilket kan vara både bra och dåligt! Dåligt är att hon blir väldigt stressad om jag blir nervös eller beter mig annorlunda, vilket är lätt hänt på tävling. Trevligt är att om jag är nere eller ledsen så är det Juno som kommer och tröstar genom att sätta sig nära och bara vara :-)

Penny är en motsats i sig! Hon gör saker så man kan bli alldeles galen på henne, främst då stjäla mat så fort tillfälle ges, men samtidigt är hon så himla söt. Hon är alltid glad och tycker att folk är det bästa som finns, gör vad som helst för en godis och är så pigg hela tiden :-) Man blir glad bara av att Penny är Penny och det är onekligen en super egenskap!