Idag har vi varit på vallning igen. Juno fick ha lina på sig och röra sig runt fåren i hagen. Det gick ganska bra men helt klart måste jag ta i ordentligt för att få henne att lyssna. Kom på att man får göra ett ljud, slog en repbunt mot benet, så reagerar hon ordenligt. Det svåra är timingen då man förstås måste säga till precis innan hon kommer för nära fåren. Sen ska sägas att när hon väl lyssnar så är det en riktigt härlig känsla av att ha lyckats med nåt stort Det var förstås en massa snö i hagen och jag pulsade runt och ramlade två gånger. En gång gick jag baklänges framför fåren för att ha koll på Juno samtidigt, fick en stor sten i knävecken, ramlade baklänges och satte mig mellan två stenar. När jag sedan tittar upp så står alla fåren alldeles framför mig med ansikten precis i höjd med mitt.  Inte lätt att hålla reda på mig själv, Juno, långlinan hon sitter fast i samt en skock med får i en hage så full med snö så man inte ser annat än vitt!

På vägen hem tog jag och Ture en promenad med Anna och Charlotte med vovvar. Juno fick vara inne med Oscar och vila för hon var helt slut efter vallningen. Tyckte Ture behövde lite aktivering också så det var perfekt med hundsällskap att leka med. Han gillar Jonna men det är inte alltid så ömsesidigt så han leker på avstånd så att säga Trodde innan vi gick att det var perfekt snö för promenad men tydligen inte för Ture hade gigantiska snöbollar både på fram och bakbenen innan vi kom tillbaka till bilen. Stackarn! Vi har i alla fall allihopa, försök själv hålla er mellan en hund och en fårskock i djusnö!, fått bra aktivering och motion idag så nu ska vi sjunka ned i soffan och ta det lugnt.

Idag har vi tillbringat två blöta timmar i en lerig fårhage. Fast hur blött och lerigt det var brydde sig inte Juno om för hon fick ju titta på fåren. Kan säga att det var inga problem alls att få lilla damen att tända till på fåren! Först när vi klev in i hagen var hon bara intresserad av att äta fårbajs men när vi sedan fick komma in i fållan och närma oss fåren blev det fart på henne. Hon spände ögonen i fåren och följde efter dem runt fållan som hon aldrig gjort annat Lilla fröken fick förstås ha koppel på sig då man inte kan släppa en så liten valp lös hur som helst och kan säga att hon drog rejält! Vi kommer fortsätta ungefär så här med Juno under kursens gång då hon är så pass ung att man inte kan börja ställa krav riktigt än men tycker ändå det är värdefullt att jag får lära mig innan det är dags på riktigt.

Vi var fem hundar på kursen och Juno var förstås yngst. Fyra av dem hade inte träffat får förut och en hade vallat lite tidigare men inte gått riktig kurs om jag förstod rätt. Det var Jill, enda tiken, Josef, Chippen och Nemo. Juno tyckte först att de var lite läskiga för de var ju större än henne men när hon fått nosa lite på Josef så visade han sig vara ganska trevlig De flesta var strax under året vilket väl är när de brukar börja valla på riktigt. De var alla intresserade av fåren men av lite varierande grad så det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig!

Det kändes väldigt spännande att se när Juno tände till så där. Att en instinkt kan vara så stark är oerhört fascinerande och jag tror att jag kommer tycka att vallning är roligt pga detta. Sen kommer det nog inte slå agility så det blir förmodligen en bisyssla men man är ju lite av en tävlingsmänniska så VP kanske det blir i framtiden i alla fall