Idag har vi klämt in mig, Isabel, Jack, fem hundar, samt barnvagn i min V70. Det gick faktiskt så kan inte säga annat än att det är en rymlig bil. Skulle vi haft mer packning så hade det blivit svårare men för en dagtrip funkade det fint!

Detta gjorde vi för att jag & Juno och Isabel & Ari hade bokat träning med Veronica Bache i två timmar. Vi kände båda att vi behöver lite nytändning med hundarna och vad är då bättre än att få nåt att bita i samt massor med hem att träna på

Vi körde en bana uppdelad i tre delar och det var en hel del svårigheter, om än inte alltid samma, för båda ekipagen. Juno är t.ex. fortfarande är så pass oerfaren att hon inte själv kan förstå linjer och fokusera framåt så hon blir genast förvirrad och virrar iväg helt om jag slarvar det minsta med vilken hand som gäller. Fast när hon väl fokuserar och jag gör rätt så är känslan såååå häftig för då blir vi ett team och allt liksom funkar Förstås det vi strävar efter och jag ser ingen annan väg dit än att träna, träna och träna!

På detalj nivå så behöver jag lära Juno runda hinderstolpar och hoppa så jag kan hinna sticka lite i förväg. Så behöver hon också förstå att det inte är ok att slarva och riva vilket hon gärna gör om hon blir trött och ofokuserad.

Här är filmer på två delar av banan. Först är det en bit som visar hur det skulle vara och så kommer lite misstag

I söndags var det första ridhusträningen för den här vintern och vi fick förstås börja med att flytta hindren. Jag har ju bytt klubb från Väsby till Bro-Håbo och det här är första gången jag är med på deras träning. Lite skönare att det i stället för 50 min nu tar 20 min att åka till ridhuset

Jag tog bara med mig Juno denna gång då hon var i störst behov av aktiv träning och lite ensam tid med mig. Kommer nog annars göra så att jag tar med två hundar varannan gång då vi kör övningar. Blir mer tid för varje ekipage då så då passar det med två stycken samtidigt. Det kommer då mest bli Ture då bebisträning för Penny är svårt i ridhuset och ska också erkänna att jag inte ser fram emot all sand hon skulle få i pälsen

Den här gången byggdes en klass två agility bana och Juno kör ju ännu inte kf så jag delade upp banan i tre delar och belönade istället för att köra kf hindren. Det gick både bra och dåligt. Jag gillade hennes attityd då hon var på och glad, men inte övertänd, och försökte lyssna! Sen kan jag ibland bli lite fundersam över att hon inte tar linjer och om jag försöker springa ifrån henne för långt så struntar hon i att hoppa och springer runt hindren för att komma i kapp. Förhoppningsvis är det en mognadsfråga för jag måste kunna springa i förväg. Som det var nu var det helt omöjligt att göra en av bitarna av banan då jag inte kunde lämna henne tillräckligt långt i förväg och då inte hann fram till svårigheten längre fram. Jag lyckades till slut lösa det med ett sådär fungerande bakombyte men det kändes inte optimalt!

Tar främst med mig vårt samarbete hem från den här träningen. Juno var så glad och uppmärksam och ville verkligen jobba! Så är inte alltid är fallet. Eller rättare sagt så vill hon nog alltid jobba men ibland uppstår missförstånd oss mellan och inget funkar till slut. Så när man får en sådan här träning så får man komma ihåg den nästa gång det blir jobbigt och då påminna sig om att Juno faktiskt alltid försöker göra sitt bästa