Jag har ända sedan Terrors dagar haft viss ångest över kf:en och tyckt att det är sådär kul att tävla agilityklass. Ursprunget till detta är förstås alla misstag jag gjorde med Terrors träning och att hur jag än försökte träna om och jobba så fungerade det aldrig på tävling. På träning kunde han till slut göra fina kf men det är lätt att glömma då det aldrig syntes när det gällde.

Med Ture har det inte haft så stor betydelse för han har aldrig sprungit så fort att han behövt ha självständiga kf. Jag har alltid varit där och hållit honom i handen. Så där undvek jag min ångest genom att liksom kringgå problemet och inte träna så mycket. Fast till mitt försvar kan jag säga att vi ägnat sommaren åt att träna om gungan, som han alltid gjort sakta och ovilligt, och att jag är till viss del är stärkt av att det fungerat så bra som det gjort. Det känns faktiskt väldigt skönt när saker börjar fungera Känns också som det stärkt Ture massor, så bara bra effekter. Där tackar jag också min bästa träningskompis Isabel som hjälpt mig massor med det!

Nu sitter jag tyvärr där igen då det visat sig att osäkra Juno tycker det är läskigt med smala saker man ska gå på och jag känner mig då tyvärr inte peppad utan snarare var första tanken att: ”jag skiter i agilityklass och kör bara hoppklass”. Ska förstås inte göra det men så känns det ibland Det största problemet är gungan då det där förstärks extra av ljudet och rörelsen. Så bara att lyckas förstärka upp den till nåt roligt är ett stort jobb som kommer ta mig mycket tid misstänker jag. Kan iofs vara så att det helt plötsligt släpper, för det har hänt med andra saker, men det törs jag inte riktigt tro på. Vi har förstås börjat och trampa lock kan hon, och ställa sig längst ned på kf:en, om jag lyfter henne, fattar hon men att gå över är en annan femma. Jag kommer ta det lugnt med det här och det får ta den tid det tar oavsett om det innebär att jag får tävla endast hoppklass i flera år!

Tröstar mig lite med att Penny å andra sidan inte verkar bry sig alls. Hon skuttar glatt ned för nedfarten så där förutser jag inte alls några problem. Eller ja problem och problem, tror det kan komma att bli lite svårt att få fröken att stå still men det är en helt annan femma